Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paul Erlings lustfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig härrört från så dumma och obegripliga orsaker.
Några af passagerarne sofvo, några sågo bekymrade och
resignerade ut. Hvad allt detta var orimligt, när något
sådant hade inträffat, som att han fått sig en son! Folk
talade om vädret, om likgiltiga, — åh, så rysligt
likgiltiga saker, — och imellertid stampade tåget fram
genom skogar och öfver fält, och då qvällen kom, hade
han ännu en natt att tillbringa borta från hemmet!
Nästa middag, då doktorn kom från sitt sjukbesök
hos häradshöfdingens fru, mötte han Paul på trappan.
»Nå, der är du ändtligen, din rymmare!» sade han
och räckte honom handen.
»Ja, hvem kunde väl ana, att det skulle inträffa
så snart! Men säg mig, huru står det till? Huru har
allt gått för sig?»
Doktorn inlät sig i ett hviskande samtal med Paul,
under hvilket denne icke blygdes för att låta tårarna
fritt rinna nedför kinderna.
»Hon längtar efter dig», sade doktorn slutligen,
»men stanna inte för länge der inne! Bara ett par ord,
hör du det!»
Paul listade sig upp och gick sakta, sakta in i
sängkammaren. Gardinerna voro nedfälda, och der var
så tyst och stilla. På samma ställe, der han för tre
dagar sedan lemnat henne, låg nu hans lilla hustru. Hon
lyfte ögonen upp imot honom, då han kom in; hon
var mycket blek och hade detta egendomliga uttryck
i ansigtet, som den får, hvilken ensam genomgått en
stor strid.
Paul lade sig på knä vid sängen och kysste
hennes händer.
»Kan du förlåta mig?» hviskade han sakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
