Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182.
NILS BOSSON STURE.
inrådan af sina män, tillbaka till Stockholm, där gamle herr
Krister försattes i högsta förskräckelse, och där de gemensamt
vidtogo skyndsamma och kraftiga mått och steg att råda bot
på det onda.
Men i gråbrödraklostret i Arboga satt herr Erik om
kvällen den lördagen, då han sändt marsken sitt fejdebref,
och hörde åter en af sina svenner sjunga nere ifrån
klostergården, och åter försattes ban i den vanliga sinnesstämningen
af harm, förtviflan, bitterhet och begär att hämnas. Det var
nu Engelbrektsvisan, som föredrogs af den sjungande svennen,
och som det tycktes för en mängd af lyssnande åhörare, ty
vissa verser sjögos af många röster på en gång.
Då han hade så manliga stridt
och ryktet det gick öfver världen vidt,
då fick han det till löna:
den tid han for af Örebro,
då vardt han slagen i godan tro;
så plägar man troskap röna ...
ljöd det nerifrån gården, och Erik lyssnade till sången.
Då inträdde fru Bengta i klosterstugan, medförande en
sven, hvilken bar ett bref instucket innanför lifbältet.
»Guds fred, herr Erik», sade fru Bengta, »jag kommer
med tidender från marsken, och här menar jag, I hafven bud
från godan vän.»
Hon pekade med dessa ord på svennen, hvilken upptog
sitt bref och framlämnade det. Erik läste det, och ett drag
af innerlig fröjd genomblixtrade hans anlete därvid. Men
när han slutat, såg han ett ögonblick tankfull ned framför
sig och yttrade därefter till svennen:
»Gladare budskap, än du medfört, sven, hafver jag icke
bekommit på mången god dag. . . Men jag kan dock icke
efterkomma din herres önskan och infinna mig hos honom,
förrän detta ärende får en ända . . . Marsken var mig i dag
på ett par mil nära, och jag menar, att det hvarje stund kan
brista löst mellan honom och mig . . . Säg detta åt herr Karl
Ormsson, så finner ban väl, hvarför jag måste dröja här.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
