Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
nils bosson stube.
Det inträdde en stunds tystnad, sedan svennen slutat.
En hvar genomgick för sig visans innehåll. Till slut tog
Peder färgare till ordet, i det han höjde en mugg öl.
»Så mycket säger jag, att nog fick herr Ivar konungens
dotter, men huru vida han gifver konungen Sveriges rike,
det lärer bli hvad hvar man får att se.»
Svennens ögon spelade lifligt omkring i ’laget, innan de
stannade på färgaren.
»Jag säger det», yttrade han därpå, »att hvarken herr
Ivar eller hans broder, herr Erik, så riksföreståndare som
han är, skall gifva riket konung Karl i händer, så vida de
icke tvingas därtill. . . Men vi äro män att tvinga dem
därtill, om så behöfves . . . talar jag rätt, Peder, eller hvad
sägen I?»
»Rätt, rätt!» yttrade Peder och tömde sin mugg, »och
jag vill låta min sista öltunna springa för herr Nils och
hans män!»
Där dracks ännu en gång för den stränge riddaren, herr
Nils, och så började man tala, den ene med den andre.
Härunder reste sig svennen upp för att gå. Han hade sin herre
att akta på och fick därför icke dröja. De öfrige läto sig
emellertid icke därför störas i sitt glada lag, ehuru de
visserligen ogärna sågo den hurtige svennen skiljas ifrån sig.
Men i detsamma inkommo flera gäster, både svenner och
bönder, så att svennens försvinnande gjordes därigenom mindre
i ögonen fallande.
Småsjungande fortsatte denne sin väg och lämnade snart
staden bakom sig.
Han befann sig på den landsväg, som leder norr ut från
staden åt Skultuna till öfver Hofdesta äng, där så många
gånger redan beväpnade skaror både af allmoge och herremän
dragit fram för att skifta hugg med hvarandra. Till vänster
om honom porlade Svartån, och hon hade så brådt att glida
mellan trädens skuggor Vid sina stränder, medan öfver
hennes hufvud stormen for fram och jagade moln efter moln
öfver den mörka hösthimmeln. Det suckade i skogen, det hven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
