Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
nils bosson stube.
Så förgick en stund, utan att något timade, som kunde
förefalla det ringaste misstänkt eller ens bekräfta de
misstankar, hvilka sannolikt ledt den smygande svennens steg.
Då hördes tramp af hästar, hvilka närmade sig.
Svennen kunde ej se dem, och han vågade ej luta sig fram för
långt, ty han såg, huru skuggan vid kapellet rörde sig
mellan de yttersta trädstammarne.
Han behöfde nu dock icke vänta länge, förr än han
förnam steg af en man, hvilken gick fram öfver det vissnade
gräset på backsluttningen, och snart såg han äfven mannen
själf närma sig lunden samt stanna och sakta, men dock med
en befallande röst uttala namnet:
»Sigge!»
»Eders nåde!» svarades då från lunden, och den nyss
därstädes försvunna skuggan kom fram och bugade sig ödmjukt,
hvarpå båda gingo in under träden.
Svennen såg sig å sin sida omkring med alla tecken till
en tilltagande otålighet. Naturligtvis ville han nalkas
kapellet, men vågade det icke, då den sist ankomnes följe skulle
hafva upptäckt honom. Hans skarpa öga fann dock i den
svaga belysning, som stjärnorna spredo, att från rishögen
sträckte sig i en halfkrets åt höger omkring lunden en
fördjupning i marken, sannolikt en konstgjord gräfning för att
afleda höst- och vårvattnet från kapellet, och utan betänkande
lade han sig rak lång ned i denna fuktiga graf samt började
helt sakta, men dock säkert, krypa framåt.
Det lyckades honom också öfver förväntan väl. Han kom
öfver den öppna platsen och befann sig snart under trädens
skugga, där han varsamt smög sig fram till ett af kapellets
små fönster.
Där inne samtalade de båda skuggorna, den förnäma och
den ödmjuka med hvarandra.
»Hvar befinner sig min frände, herr Nils Eriksson?
sporde den förra.
»Jag vet det icke, eders nåde», svarade den senare,
»men herr Erik Axelsson jämte flera af rådet befinna sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
