Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512
NILS . BOSSON STUbE.
intogo en ställning högt öfver och gent emot massan af
folket. Det inre, osynliga sambandet var afskuret, och det blef
ett svalg mellan den mäktige och den ringe, den rike och den
fattige, herremannen och bonden.
Men i samma stund föddes begäret hos den ringe att nå
upp till och blifva lika med den mäktige.
Jämnlikhetssträf-vandet är därför icke något, som tillhör våra dagar ensamt,
utan har funnits i alla tider och är en frukt af det i hvarje
människobröst lefvande begäret att arbeta sig upp till något
bättre. För detta liksom öfver hufvud för hvarje mänskligt
sträfvande bjuda sig de tvenne vägar, hvilka legat i
människomedvetandet sedan uräldsta tider, nämligen en ond och o n
god, den förra vinkande genom leende marker till ett lätt
vunnet mål, den senare afskräckande och visande målet i ett
aflägset fjärran.
De fleste välja den förra, och helt naturligt, emedan så
få förstå att skilja skenet från verkligheten. Man tror, att
jämnlikheten är vunnen därigenom, att man i det yttre, i
kläder och lefnadssätt, utvecklar samma rikedom som den rike,
och sätter sålunda jämnlikheten i något yttre och skenbart,
ehuru hon i själfva verket är något inre och rör väsendet.
Det är anden, som skall sträfva att intaga en plats bland de
främste, men icke kroppen.
Detta sträfvande efter likhet med de höga och
förnämligare inom samhället har, såsom vi nämnde, funnits i alla
tider, men uppenbarat sig olika efter hvarje tids olika art och
lynne, men hufvudsakligen framträdt i dagen i tider af strid,
då ganska ofta män af låg börd och tvetydig ära sattes såsom
fogdar på slotten och utförde konungens bud bland folket,
och då kunde lystnaden att vinna samma ära lätt uppstå hos
hvarje sven, han måtte stå vid sin herres sida om skeppsbord
eller rida bakom hans rygg mellan slotten. Och få voro de,
som här kunde motstå frestelserna af lyckans smil, då hon
visade dem den leende vägen att hastigt svinga sig upp. Man
glömde medlet för målet, i synnerhet om man stod i en her-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
