Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
578 nils bosson stube.
/
Emellertid ville han icke lämna stället, utan att på
något sätt hafva gifvit Ingeborg sin därvaro tillkänna, om det
annars var möjligt lösa henne ur den förtrollning, hvari hon
befann sig. Ocli som ban tänkte uppå, huru ban på bästa
sätt därvid skulle gå till väga, rann sången om Solfager
honom i sinnet, och ban tog fram papperet, hvarpå den kära
visan var nedskrifven, och tecknade därpå: »Ingeborg, har du
glömt mig, så har jag dock icke glömt dig, utan är i döden
din trogne riddare Sten Sture.»
Ännu innan stjärnorna försvunno för dagens första stråle,
var han vid korset och fäste papperet, där han sett Ingeborg
hålla handen, kysste det och skyndade därpå ned i båten, som
skulle föra honom till Stockholm.
Underrättelsen om, att herr Erik Karlsson med en
fientlig flotta nalkades Stockholms skärgård, bekräftades, och herr
Sten fann vid sin ankomst till staden sinnesstämningen
ganska upprörd. Nils Sture hade anländt redan före honom, och
hans ankomst utöfvade ett synnerligt lugnande inflytande.
Konungen själf, som varit sjuklig hela tiden bortåt, hade
begagnat sig af den bepröfvade riddarens närvaro för att
företaga en utfärd utåt Mälaren och inandas hälsa och krafter
under de ovanligt vackra vårdagarne.
Af lätt förklarliga skäl undveko de forna vännerna
hvarandra, när icke fäderneslandets tjänst tvang dem intill
hvarandras sida; men så högsinta voro de, att då glömdes allt
groll, skiljeväggen mellan dem föll, den ene tog och den
andre gaf villigt råd, och ingendera visade någon tveksamhet
eller dröjde på foten, därför att det forna innerliga
förhållandet var brutet. De sörjde däröfver, och smärtan var så
mycket större, som ingendera rätt kunde förklara, huru det
verkligen kommit därhän, att de gingo skilda stigar; de sågo
blott, att så var, och sorgen låg snarare däruti, att det måste
förblifva, som det var, och icke kunde blifva annorlunda.
Nils hade fler% gånger sökt närma sig Sten, men så ofta han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
