- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 3. Testamentet /
VI

(1894) Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

organisera en atelier från Danmark och Tyskland. Själf var han flitig
skriftställare i bladet. Han trädde kraftigt upp för en
representationsförändring, »för närvarande folkets första behof», han tecknade ett »historiskt
bildergalleri», ofta beledsagadt af porträtt, och öfvergick efter hand till
längre historiska berättelser i novellform. Flera af de unga »signaturerna»
i Uppsala återfinnas i »Svenska Arbetaren», för hvilken bland våra
konstnärer i synnerhet J. W. Wallander var verksam.

Företaget tycktes ha en framtid. Starbäck fann sig på sommaren
1862 till och med icke obenägen att flytta sin bostad till Stockholm, då
det enskilda läroverket som ekonomiskt företag var för litet för två, och
han i hufvudstaden lättare skulle kunna sköta åtskilliga redaktionsbestyr.
För sina fortgående »Berättelser ur Svenska Historien» behöfde han
dessutom tillgång till hufvudstadens arkiv och bibliotek. Så kom det sig, att
han på sommaren 1862 mottog kallelse från den nybildade öfverstyrelsen
för Stockholms folkskolor att blifva dessa skolors inspektor.

Den nya folkskolestyrelsen hade tidigare på året bildats och kallat
lektor P. A. Siljeström till inspektor. Men Siljeströms hälsotillstånd
hindrade honom att verksamt ingripa i nydaningen, han var i behof af
tjänstledighet från både folkskoleinspektion och rektorat, och det är ej underligt,
att den för folkbildningen så varmt intresserade Starbäck anmodades att i förra
fallet taga vid, där Siljeström slutat. Starbäck lämnade Norrköping.
Skarpskyttekåren gaf en afskedsfest till hans ära, och äfven arbetareföreningen
infann sig vid festlokalen för att bringa honom sin hyllning.

Men den nya verksamheten blef ej långvarig. Starbäcks förordnande
utbyttes väl redan i september mot uppdrag att på eget ansvar föreslå
folkskoleinspektionen, men slitningar mellan honom och styrelsen och,
kanske ändå mera, hans egen håg för annan art af verksamhet, föranläto
honom att i december 1862 begära sitt entledigande med årets utgång.
Starbäck kvarstannade dock in på våren 1863 i hufvudstaden, sysselsatt med
studier och författarskap. Kallelsen till Stockholm hade föranledt en
»lärobok i svensk historia för folkskolor», som trycktes första gången 1862
(elfte upplagan utkom 1885). Af »Berättelser ur Svenska historien» hade
de fyra första delarne utkommit, behandlande tiden intill Margaretas seger
öfver den tyske folkungaättlingen Albrekt. Den nu följande »Unionstiden»,
under hvilken det svenska folket arbetade sig fram till en samhällsmakt,
hade alltid af Starbäck betraktats med förkärlek och var föremål för hans
omfattande studier.

»Svenska Arbetaren» kallade honom dock tillbaka till Norrköping.
De föregående årens förluster på företaget tycktes 1863 förbytas i
begynnande öfverskott. Tidningens illustrationer hade väsentligen förbättrats,
artiklarne förkortats. Starbäcks andra större roman »Krig med Ryssland»
(sedan i bokform utgifven under titeln »Skarpskyttens ungdomsminnen»)¹
gjorde dock härvid ett undantag, då den räckte ifrån augusti 1863 till maj
1864. Men den var icke blott en skildring af historisk och romantisk art.
Den bar äfven tidningens politiska färger. Ty Starbäck, som trodde på
Sveriges kraft, »där ej ränker komma den på fall», tog djärft parti i de
årens främmande frågor, den polska, så väl som den danska. »Danmarks
stund är nu kommen, det sträcker, bönfallande om hjälp, sina armar mot
norden. Skall Sverige glömma sin ära, svika sitt namn som
mänsklighetens, som frihetens räddare? Utgöt vår store konung förgäfves sitt blod på
Lützens fält? En gång skall det gälla Finland ... Huru skola då våra

¹ Ny upplaga 1891; ill. uppl. 1892.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:41:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/3/0638.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free