Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag tänkte naturligtvis inte på att så mycket
som vända mig om efter dem. När vi
kommo hem, kommer hon emellertid bort
till mig och säger, att jag får taga vara på
min man. »Taga vara på?» . . . säger jag.
Jag förstod inte alls, hvad hon menade.
Jo, han var ju mycket intagande — det
kunde ingen bedöma bättre än hon (Hvad
tycker mamma!), men hon hade redan
kommit underfund med, att han tyvärr
också vore mycket flyktig. Och om jag
trodde, att en kvinna någonsin vore nog för
en man?... I början förstod jag inte alls,
hvart hon ville hän, men småningom gick
det upp för mig. Hon inbillade sig, att
Hans på den där promenaden blifvit kär i
henne, och nu ville hon varna mig! Jag
blef till en början så häpen, att jag inte
alls visste hvad jag skulle säga, ty die
Albertine (hon kallas aldrig för annat, så
att i början anade jag inte, om hon var
fröken eller fru) är mycket öfver fyrtio år
och har ett par mustascher, som nästan äro
lika praktfulla som Elschens Schatz’, men
sedan fann jag mig och kunde ge svar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
