Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hoppade de högt emot hvarandra och höggo med näbbarne
och refvo med klorna och slogo med vingarne; och de
voro så ilskna, att de hvarken sågo eller hörde, och
jag tänkte, att jag kunde bestämdt ha gått bort och
tagit dem med händerna båda två. Men till sist tog
Gamlen riktigt tag i kalufven på den andre, och han
slog honom och handterade honom, så att han riktigt
jämrade sig, och jag tyckte synd om fågeln, för han
ruskade om hans hufvud, tryckte honom till marken och
höll honom under sig, så att han rent af kom åkande
utför berghällen på honom rakt framför benen på mig.
Då lade jag bössan till ögat i en hast. Det small och
fågeln låg död på fläcken, men Gamlen satt qvar ändå
och luggade om honom och lyfte inte på vingarne.
Jaså, tänkte jag, är du så säker, så ska’ du bli min.
Jag laddade igen och skulle lägga an på honom, men
då reste han på sig och gick till väders; men om han
var mer än tio steg ifrån mig, vill jag aldrig skjuta en
fågel mer här i lifvet. — En annan gång var jag också
här uppe och hörde hvar han satte sig upp, liksom i
qväll. Det var i en gammal fura. Dit gick jag vid
midnatt, innan någon fågel var vaken i skogen. Men
då han började spela, spelade han rejelt den gången.
Han spelade så furan skakade, och det feltes hvarken
klunk eller sisning, och inte flyttade han sig heller. Då
han spelade för fjerde gången, var jag inom håll —
han satt långt nere på en qvist invid stammen. Nu
ska’ du bli min, tänkte jag, för jag hade skurit sönder
en silfvertvåskilling och lagt framför kulan. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
