Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårt att komma i håll — och jag sköt på honom flera
gånger, men det blef inte annat än bom på bom.
Slutligen satte han sig vid en granbuske fyrtio steg ifrån
mig. Jag sköt och gick helt säker för att ta upp
honom, men då jag kom bort till granbusken, syntes
ingen hare till; der låg endast en käpp och en trasa.
Dagen efter gjorde jag ren bössan, ty den var oren
och full af krutsmörja. Medan jag höll på dermed,
kom drängen in.
«Hur gick det med haren, löjtnanten?» frågade
han och såg knipslug ut.
Jag berättade honom historien.
«Det har varit många efter honom, både hundar
och menniskor, men han ä’ inte lätt att få minsann,»
upprepade han med hemlighetsfull min. «Ni gör ren
er bössa, men det hjelper inte stort, det tror jag;
jösse bergar sig i alla fall.»
«Men för tusan, huru hänger det ihop med den der
haren, biter inte krut och bly på honom?» frågade jag.
«Det kan nog hända att det är så som ni säger,»
svarade han, «jag påstår, jag, att d’ä’ en trollhare, den
der baddaren; men den, som var framme i går, det
var bara hans utsändning, för själf går han alltid rejelt.
Men nu skall jag lära er ett knep: tag en huggorm
— jag skall leta rätt på en åt er — och tvinga den
in i bösspipan och skjut ut den, och försök se’n om
det biter med krut och bly.»
Det gjorde jag; han skaffade mig en lefvande
huggorm, som vi drefvo in i bösspipan; jag sköt ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
