Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
tempel och sina prester, voro dessa eunucher. Den Syriska gudinnans prester kal-
lades derföre Galler; och det bör anmärkas att samma ord finnes äfven i Skånska
allmogens språk och har der samma bemärkelse af sterilis. Det brukas både om väx-
ter och djur: gallhampa, gallko, gallhöna o. s. v. Äfven finnes verbum af samma
stamord. — Men det finnes äfven i Skånska allmogens språk ett annat ord, nem-
ligen sigg eller sigge, med samma bemärkelse som det förra, men det brukas blott
om menniskor och djur af hankönet.
Med anledning deraf att den egyptiska gudinnan Neith äfven kallas mater deo-
rum (Jemf. Röth p. a. st. I, p. 134, samt noten 89—91) erinra vi oss att Tacitus
i sin Germ. Kap. 45 omtalar att /Estyerna tillbedja mater deorum och att de, såsom
ett heligt vårdtecken, bära vildsvinsbilder. Han tillägger att, ”utan annat vapen
och försvar, gör detta vårdtecken en gudinnans tillbedjare säker, äfven bland fien-
der.” De buro således detta vårdtecken utanpå kläderna; och af Taciti yttrande,
skulle man tro att det äfven, om ej endast, bars af männer. Således buro /Esty-
erna till ära för mater detm, mångudinnan, bilder af svinet, och, enligt Herodotus
2, 47, offrade Egyptierna svinet åt samma mdängudinna, under namn af Selene. Säå-
ledes fanns ännu på Taciti tid en egyptisk gudinna, dyrkad af Zstyerna. Hvar
dessa bodde, skola vi framdeles undersöka. |
I sammanhang härmed förtjenar nämnas, att vi hos oss ofta finna ett slags
spännbucklor, hvarmed kläderna utan tvifvel varit hopfästa, och som tydligt hafva
formen af ett svinhufvud. De finnas i flera trakter af landet och skola närmare
omtalas i afhandlingen om jerndldern. Att de varit prydnader för tillbedjare af den
stora naturmodren, mater deorum, är otvifvelaktigt; men hvad kallades hon här? och
hvar hade hon sitt tempel? Hennes symboliska bild hafva vi sett på 6:te stenen i
Kiviksmonumentet. .
Denna samma gudinna, som Tacitus på anförda ställe kallat mater dem, kallar
han på ett annat ställe Hertha, Terra mater; men hon är allestädes samma magna
mater och genetriz, d. ä. den alstrande naturkraften. Hvad Tacitus anför om denna
Terra mater är högst märkvärdigt, såsom äfven upplysande ett och annat, mycket
gammalt och redan nästan utplånadt spår hos oss.
Sedan Tacitus i 40:de kapitlet af sin Germania uppräknat flera folkslag, säger
han slutligen att något märkvärdigt finnes icke att förtälja om dem, utom det att
de gemensamt tillbedja Hertha"), det är modren jorden, Terra mater. ”De tro att
hon tager sig af iwenniskors angelägenheter och färdas från folk till folk. På en öi
oceanen är en helig lund, och i den en invigd och med ett kläde betäckt vagn, som
presten allena törs vidröra. Han märker när gudinnan är i denna sin helgedom och
med mycken vördnad följer han hennes vagn, som drages af kor. Då äro glada dagar
’) Hertha är ett latiniseradt ord som i alla nordiska språk betyder jorden. — Romerska Generalen Sem-
pronius gjorde ett löfte att åt denna gudinna bygga ett tempel. Florus I L.c. 19. — Den gudom som
styrde luften och elementerna (solen) troddes vara fadren till allt, och jorden modren. Lucret. IV, 251.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
