- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift for filologi (og pædagogik) / Ny række : Andet bind /
175

(1874-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då livad som gäller om h af lätt insedda skäl äfven måste gälla
om r, kan det med det ofvan utvecklade äfven anses vara
be-visadt, att got. aú framför r är det oförändradt kvarstående
gemensamgermaniska o.

Men ha nu r och h haft en sådan kraft att skydda ett
framför stående, vare sig af ursprungligt a eller af u uppkommet,

o från den eljest i got. genomgripande öfvergången från o till
u, så är det mer än sannolikt, att de på samma sätt skyddat
e från den motsvarande öfvergången till i, att sålunda got. ai
är det kvarstående gemensamgermaniska e.

Men det är icke nog med att [r och] h haft denna
märkliga inverkan på ursprungligt w; säkra spår, ehuru visserligen få,
kunna ock uppvisas, som häntyda på en dylik inverkan på
ursprungligt i. Jag har sparat att framställa detta tils nu, emedan
den närmast föregående utredningen torde för läsaren vara en
lika vigtig förutsättning för den riktiga uppfattningen af de
följande ex., som den varit för mig, och emedan det föregående
analogislutet från förhållandet med u—o i de flestes ögon torde
vara vida kraftigare än det nu följande, till så högst få fall
inskränkta beviset.

Jag finner altså vidare gotiskt, af ursprungligt a
uppkommet, ai vara det kvarstående gemensamgermaniska e,

3) emedan på gemensamgermanisk ståndpunkt
ursprungligt i öfvergått till e framför r och h och delta
så uppkomna e måste antagas hafva kvarstått oförändradt i got.

Ett ex. på denna öfvergång framför r finner jag i got. vair

g. pl. dura, d. durum, hvilket förklaras däraf, att ordet, liksom ags. fem.
(hvarom Heyne, Ag. Gr.3 s. 282), är M-stam (jfr härom längre fram). —
Äfven andra europäiska språk ha o i detta ord: lat. fores, cambr. dor,
forniriska dorus (äfven u-stam, enl. Curtius, Gr.4 s. 268). —

Likaså kunde hit föras got. aurti- (= orti- af urti- af ursprungl. indoeur.
vart-, Fick, W.3 III, 35) ags. ort- [men fno. urt, fsve. yrt, ty i-stam;
jfr längre fram]; jfr fhty. ka-orzon (Graff, I, 477).

Då jag anser dessa ex. ej fullt säkra, är det därför, att
indoeuro-päiskt va väl skulle hafva kunnat, utan att passera mellanstadiet u,
direkt öfvergå till o (?).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:58:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordfilol/nyr2/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free