Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna pall lade sig brudfolket på knä; preåten intog plats framfor
den samma, och klockaren stälde sig vid ingången till rummet, dår
han sjöng väldeliga för herrskapet innan och folket utan, hvarefter
presten läste den i handboken föreskrifna korta bönen. Efter denna
handling, som bär det sällsamma namnet sängledning, skedde stor
lyckönskan, under hvilken husets matfru ifrigt stökade omkring, sa
att efter lyckönskningarnas slut det väl försedda bränvinsbordet
genast kunde angripas.
Middagsbordet och middagen voro helt förnäma, öfverst i
hästskon satt brudparet och midt emot, inuti den samma, brudens
föräldrar. Till höger om brudgummen satt prostinnan, därnäst jag.
och så brudgummens mor, en gammal hygglig gumma. Till vänster
satt prostfar och sedan Munters Anders o. s. v. Rätter och viner
voro både många och dråpliga. Man »trykte* hvar andra duktiga
tag. Jämt hördes »brua-mor», »Munters mor», »Gezelii mor» o. s. v.,
eller »brua-far», »Munters Anders» o. s. v., men de »trykte» svarad?
icke de »tryckande», såsom i societeten sker, med ett meningslöst
smil och hälsning med glaset, utan detta fördes från munnen till
bordet utan några krumbukter. Slutligen utbragte prosten tre skålar:
en för brudfolket, en för deras föräldrar och en för hedersgästerna.
De första tvänne ledsagades af ypperliga tal, och det oaktadt proster
var sjuttio år gammal och hade predikat samma dag.
Efter middagens slut dansades först på en loge och sedan äfven
i matsalen; och de, som ej dansade, pratade samt rökte tobak pa
gården, eller drucko punsch i en stor löfsal, som man för tillfället
uppfört. Naturligtvis dansade jag med bruden, som efter ortens sed
var skyldig att dansa med alla och jämväl stod ut med detta
mar-strandsarbete.
Jag språkade mycket med folket, som stundom skockade sig
kring mig. Kvinnorna voro högst trefliga och så munviga, att de
lätt kunde bringa en i förlägenhet, hälst de ledsagade hvaije svar
med ett ljudligt skratt, hvari många i korus instämde. Under tiden
gåfvo de sina dibarn, hvad som på deras språk heter pappa — hvilket
ord äfven brukas som verb — och frågade litet efter åskådaren,
hvilket visar, att de ej gått i någon tillgjordhetens skola. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
