Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppträder detta namn äfven i senare forndanskan, skrifvet Othencar
(latiniseradt Othincarus), och andra leden är identisk med isl.
namnet Kårr (i svag form Kåre) och med isl. -kårr i sådana namn
som Hiallkårr, Styrkårr. Äfven i fornsvenskan finnes namnet Kår
(åtminstone i runinskrifter), och i såväl fornsvenskan som
forndanskan träffas Käre (se Lundgren, Svenska Landsmålen X: 6. 147).
Likaså är -kär- anträffadt såsom andra led i fno. Styrkaar etc.,
yngre Styrkor, fsv. Storkar, fda. Styrkar etc.; möjligen hör också
fda. Un-kanis, Un-kcer hit, se Lundgren, Uppsalastudier s. 18.
Enligt Wimmer anf. st. föreligger i dessa namn »den stéerke
og svage form af tillaigsordet kårr, brugt som egennavn (sml.
Gamall og Gamli o. s. v.)». Lundgren däremot anser på grund
af växelformer med -ce- (-kcer-), att namnen kunna bringas i
samband med adj. kårr skär». Möjligt vore ju, att båda
förklaringarna äro riktiga, i det att i några namn kårr, i andra kérr »kär»
kunde föreligga. Emellertid synes mig Wimmers förklaring
åtminstone för vissa af dessa namn vara den sannolikare, och äfven
namnformer med -kar- för -kar- utgöra intet säkert stöd för
Lundgrens sammanställning, emedan de också låta förena sig med
Wimmers. Den ofvan konstaterade genomgående skrifningen (upin)kaur
nied -au- på danska runstenar tyder nämligen på, att ordet
egentligen haft M-stamsböjning, och af gamla «-stammar förekommer som
bekant (Noreen, Aisl. Gram. § 353 anm. I, 2) ej sällan växelformer
med z-omljud; jfr med detta -kaur ~ -kczr- t. ex. run. kaur-, = isl.
gQrr, ~ isl. gerr.
Adjektivet kårr är såvidt jag funnit ej bevaradt som enkelt
ord, utan endast i sammansättningar. Särskildt märkes i isl. ett
af-kårr, som bland annat uppträder på tre ställen i Eddan och
som enligt Egilsson är sammansatt af intensivprefixet af- och kårr.
Det användes där (i Atlakuiöa och Atlam^l) dels om den
förbittrade Gudrun, dels i förbindelsen afkårr sQngr om det sorg- och
vredesfylda skri, som hördes bland Atles kämpar, när Gudrun
förkunnade honom, att hans söner voro mördade, och att hon låtit
honom och hans höfdingar äta en anrättning af sönernas kött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
