Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Leffler, L. F.: Rökstenen och Frithiofs saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kung, öfver skuldran
skölden är hängd. ’)
NORDISK TIDSKRIFT.
Låtom oss förtälja det som det tolfte, huru Valkyrjans häst (ulf
ven) ännu finner föda vidt om kring på fältet, där tjugu konungar
ligga fallna.
Låtom oss förtälja det som det trettonde, hvilka tjugu konungar
sutto i Själland i fyra vintrar med fyra namn, söner af fyra bröder:
Fem Valkar (med namnet Valke) söner af Rådulf, fem Reidxdfvar
söner af Rogulf, fem Håislar söner af Härvad, fem Gunmundar söner
af Örn ....
Låtom oss förtälja det folkminnet, hvilken hjältes ättling han
(Våmod) är: det är Vilen.
Han månde alltid plöja böljan: det är Vilen. Vikingen 2) flyk
tar.... ;5)»
Inskriften meddelar altså, såsom Bugge närmare förklarar den,
först, att runorna äro inhuggna till minne om Våmod på föranstal
tande af fadern Varen. I den följande afdelningen dröjer inskriften
vid det slag, i hvilket Våmod fann sin död, framhåller de hjältegär
ningar, han utförde, förr än han föll, och uppräknar namnen på de
fientliga konungar, som blefvo på valplatsen. Denna skildring af
slaget afbrytes af en vers, i hvilken den döde hjälten framföres för
läsaren sittande rustad på sin gångare för att rida till Valhall. I lön
skrift meddelas underrättelse om Våmods farfader, hvartill kan läggas,
att några hemlighetsfulla tecken synas meddela namnet på den, som
inhuggit runorna.
I sammanhang härmed torde äfven Bugges uppfattning af inskrif
tens egendomliga .karaktär böra anföras. Han påpekar, att inskriften
i mycket afviker från de vanliga runinskrifterna. Den har nämligen
en starkt fantastisk prägel, som framträder redan i bruket af lön
skrift samt af ett antal runor tillhörande den äldre runraden, vidare i
inskriftens språkform samt i dess ord och vändningar, som ofta kunna
anses vara lånade från gamla hjältekväden, men mest i själfva inne-
’) Anmärkas bör, att i öfversättningen de fyra sista versradernas bokstafsrim, lik
som så ofta i Tegnérs Rings Drapa, ej är grundadt på ljud- utan på hokstnfsiikiici.
Denna ofullkomlighet har här sin grund i önskan att så noggrant som möjligt återgifva
urtextens ord.
2) Detta ord kan äfven tolkas på annat sätt.
?j På åtskilliga ställen afviker den här meddelade öfversättningen från den, som
mången af denne tidskrifts läsare säkerligen redan gjort bekantskap med i Sveriges Hi
storia från äldsta tid till våra dagar, Första delen, s. 356—368 (af O. Montelius).
Detta beror hufvudsakligen därpå, att Prof. BUGGES »Efterslæt» till inskriften här kun
nat nyttjas, och till en ringa del därpå, att jag här tillåtit mig.’, två afvikelser från
Prof. Bugges tolkning, den ena med afseende å tydningen af ordet (mfiikmini, här
återgifvet med folkminne, den andra, helt obetydlig, föranledd af BuGGES senaste tolk
ningsforslag, rörande ordet ännu:s hänförande till finner föda. Jag tillägger, att båda
dessa afvikande tydningar hafva af Prof. Bugge, som förut hyst tvifvel (se Efterslæt
s. 211) rörande den första (framstäld redan i ett i Jan. 1877 af mig utgifvet arbete),
helt nyligen blifvit skriftligen godkända.
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
