Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Literaturöfversikt - Ran.: Heise, A.: Kristiern den anden i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITBRATURÖFVERSIKT.
försäkringar om trygghet till sin person gifvit sig i sina motståndares händer.
Knut Gyllenstjerna skulle nämligen dagen innan fördraget med Kristiern be
seglades hafva mottagit en order från konung Fredrik, som inskränkte den
fullmakt han förut erhållit och uttryckligen förbjöd honom hvarje öfverens
kommelse med konung Kristiern, som innehölle annat än att denne gåfve sig
på nåd och onåd; men trots denna bestämda kontraorder skall biskopen utan
att underrätta konung Kristiern om den förändring i hela ställningen som
härigenom inträffat hafva låtit besegla den afslutna öfverenskommelsen och
med stöd däraf fört konung Kristiern till Köbenhavn, hvarpä danska regerin
gen, som ej ansåg sig skyldig att hålla hvad hennes fullmäktige i strid med
tydliga föreskrifter lofvat, beslöt att bryta läjden och hålla konung Kristiern i
lifstids fängelse. Denna uppfattning grundar sig dels på den danske författaren
Arild Hvitfelds, dels på den liibske författaren Reimer Kocks berättelser. Af
desse författare representerar den senare den åsikt som under grefvefäjden var
den rådande i Liibeck; ”han vältar hela skulden på danskarne, särskilt de
danske kommissarierne, som enligt hans åsikt under hela tiden med afsikt
sökt locka konung Kristiern i fällan”. Hvitfeld åter, som hufvudsakligen be
gagnat de ofticiela berättelser rörande sakens förlopp som utgått från den
dansk-holsteinska regeringen, representerar denna regerings ståndpunkt, och
söker fritaga henne från alt ansvar genom att äfven han framställa
kommissarierne såsom de skyldige. De berättelser desse själfve gifvit af sakens
förlopp hafva däremot hittills ej användts till sakens belysning, och det är
med stöd dels af dem, dels af andra handlingar, bland dem äfven sådana som
Hvitfeld på ett otillfredsställande sätt begagnat, som d:r Heise bevisar orik
tigheten af den hittills gängse uppfattningen.
Bland den väfnad af osanningar hvarmed danska regeringen sedermera
sökte bemantla sitt sätt att gå till väga mot den fangne konungen förekom
mer äfven den, att kommissariernes Knut Gyllenstjerna hade nämligen
trenne män vid sin sida fullmakt ej skulle varit fullt oinskränkt; och detta
påstår äfven Hvitfeld. Hr Heise, som själf sett originalet till fullmakten, upp
visar emellertid, att detta påstående ej håller streck, utan att koraraissarierne
från början erhöllo fullt fria händer. Frågan blir då hvad den s. k. kontra
order innehållit, som anlände just som underhandlingen skulle afslutas. Med
denna sak förhåller sig på följande sätt. Den 12 Maj 1532 hade konung
Kristiern öppnat underhandlingar. Därunder frarastälde de danska sändebuden
det förslaget, att han skulle afstå från sitt företag och personligen begifva
sig till sin farbror för att underhandla med honom. Detta förklarade sig ko
nungen villig att göra under vissa vilkor, bland andra att Norges rike skulle
hållas till hans hand intill dess en öfverenskommelse med konung Fredrik
kommit till stånd. Då sändebuden ej ville gå in på detta vilkor afbrötos
underhandlingarna. Omedelbart därefter afsändes tvänne män, bland dem Pe
der Skram, till Danmark för att underrätta konungen om sakernas ställning
och begära undsättning. Innan desse män hunnit tillbaka öppnade konung
Kristiern den 1 Juni nya underhandlingar, och då han nu äntligen medgaf
att ”nu strax låta Norge komma i det skick hvari det var innan han kom
dit” d, v. s. att det genast skulle hållas till konung Fredriks hand, afslöts
den bekanta öfverenskommelsen mellan honom och de danske fullmäktige.
Innan denna var beseglad anlände Peder Skram och hans kamrat från Dan
mark den 30 Juni, De medförde till kommissarierne ett svar, dateradt den
2 Juni, som hittills ej varit begagnadt och är den mycket omtalade kontra
ordern. Det upphäfver icke den fullmakt koramissarierne erhållit, innehåller
icke något förbud mot underhandlingar, endast ett tillkännagifvande att konun
gen ej ”ansåge rådligt” att de en annan gång ginge ”så långt” i underhand-
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
