Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7 - Montelius, Oscar: Schliemanns upptäckter i Mykenæ och deras betydelse för den förhistoriska fornforskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
schliemanns upptäckter i mykenæ.
I hvar och en af hvalfvets stenar ses två eller flere hål med spår af
de däri fordom sittande hronsnaglarnc, som fasthållit de bronsplåtar,
med hvilka hvalfvet varit täckt. Liknande grafbygnader äro ock funna
utom Grekland, i trakter som antingen varit bebodda af greker eller
med hvilka grekerna stått i förbindelse. Så har man ien mycket
stor grafhög nära Kertsch på Svarta hafvets ryska strand i en på gre
kiska kolonier rik trakt påträffat en graf, som både i afseende på form
och byggnadssätt fullkomligt öfverensstämmer med ”skattkamrarnc” i
Mykenæ. Olyckligtvis har dock äfven denna graf redan för länge
sedan blifvit plundrad, så att man ej känner något om dess innehåll.
Hvalfvet var, liksom i de nu omtalade grafvarne i Mykenæ, ej bygdt
af kilformade stenar utan hildadt därigenom, att hvarje steuhvarf
sköt in något öfver det närmast därunder liggande; ett byggnads
sätt som grekerna troligen lärt från Egypten, i hvilket land dylika
hvalf flerstädes kunna ses.
De vigtigastc fynden Schliemann gjort i Mykenæ äro anträffade
inom akropolis eller borgen. Denna ligger ej midt i staden, utan i
dess nordöstra del på en klipphöjd mellan Eubæas båda toppar. Ännu
stå de väldiga murarne kring borgen, föga berörda af de årtusenden
som förflutit efter deras byggande. Murarne äro af det slag som man
sedan gammalt plägat kalla ”kyklopiska”, det vill säga de äro upp
förda af stora, ohuggna stenblock, sammanfogade utan murbruk eller
annat bindemedel. I en del af dessa murar äro stenarne oregelbundet
mångkantiga, i en annan del äro de fyrkantiga. Schliemann jämför
dem med de liknande murar som i senare tid till så stor utsträckning
uppförts i Sverige och Norge, särdeles för järnvägarnes behof.
Murarne kring Mykenæs akropolis hafva ännu en höjd af 13 ända
till 35 fot, men de hafva fordom, åtminstone på sina ställen, varit högre.
Tjockleken uppgår i medeltal till icke mindre än 16 fot. Den oer
hörda mängd sten som åtgått till dessa murar och till Mykenæs öfriga
byggnader har tydligen till största del hemtats vid Charvati, en by
belägen Ve svensk mil från staden, där urgamla stenbrott af stort
omfång ännu ses.
Endast två portar leda in i Mykenæs borg. Den ena af dem be
finner sig på den från staden vända sidan af borgen och är mindre
betydande. Den andra porten, hvilken förde från staden in i borgen,
är känd under namnet ”Lejonporten”, emedan man öfver den ser de
i en stor stenhäll uthuggna bilderna af två lejon, ett på hvardera
sidan om en rund pelare. Hufvudena, som nu fela, lära enligt Schlie
tnann ej vara afbrutna, utan hafva utgjort särskilda stycken, an-m
tingen af sten eller brons. Då denna märkliga fornlemning, ett af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
