Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7 - Montelius, Oscar: Schliemanns upptäckter i Mykenæ och deras betydelse för den förhistoriska fornforskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHLIEMANNS UPPTÄCKTER 1 MYKENÆ.
Ora Trojas agorå berättas det, att den låg uti borgen, och af flere
ställen framgår, att den som talade plägade stå i ringens midt. Schlie
manu anmärker ock, att det i midten af Mykenæs agorå fans en liten
uppskjutande klippa, hvilken han anser hafva tjänat som ett slags
talarestol.
Åfven andra grekiska författare än Homeros tala för öfrigt om
agorån såsom rund. Så finna vi hos Euripides uttrycket ”agoråns
cirkel”, och Tukydidcs säger, att i Korkyra ”husen ligga i en krets
kring agorån”.
Med alla dessa vitnesbörd om den grekiska agoråns form för
ögonen kunna vi ej gärna tvifla om, att den i fråga varande, af stenkretsen
omslutna platsen i Mykenæ varit stadens agorå. Platsen är således
redan af detta skäl i hög grad värd vår uppmärksamhet, men den har
blifvit det än mer genom det oväntadt dyrbara och i många afseenden
märkliga fynd som Schliemann gjort just här.
Ungefär i jämnhöjd med den torget omgifvande kretsen fann
han först flere stenhällar, af hvilka några voro släta, andra på den ena
sidan betäckta med figurer i basrelief. Dessa hällar, af hvilka några
ännu stodo upprätt, visade sig snart vara grafstenar (”steler”), beteck
nande fem grafvar, huggna lodrätt ned i den klippa, hvarpå torget
hvilar. Grafvarne äro aflångt fyrkantiga, af betydlig storlek och med
längdriktning från norr till söder. Deras läge ses å planen fig. 2.
En af dem innehöll endast ett lik, men de andra flere, så att hela
antalet här jordade personer utgör 15 fullvuxna och troligen dessutom
ett par barn; de flesta lågo med hufvudet åt öster och fotterna åt
väster. En graf hade väl redan i forntiden blifvit delvis plundrad,
men för öfrigt var alt i orubbadt skick. Skeletten voro i allmänhet
fullt tydliga, och på ett lik var köttet ännu märkvärdigt nog ganska
bibehållet.
Schliemann påstår visserligen, att liken varit utsatta för en, ehuru
ofullständig, förbränning, sedan de lagts ned i grafven, och han säger,
att mänga bevis finnas därför. Men då hans iakttagelscförmåga i detta
afseende måhända ej varit tillräckligt skarp, torde den frågan ännu
kunna få anses obesvarad, om en sådan förbränning verkligen egt rum.
Såvidt vi veta, finnes intet motstycke därtill, och den omständigheten,
att skeletten lågo fullt tydliga, en gäng med köttet ännu oförtärdt,
synes tala emot möjligheten af en förbränning, isynnerhet som de
många fina guldarbetcn och andra i hetta lätt förstörda föremål som
lågo i grafvarne svårligen kunnat befinna sig i det skick de nu före
ligga, om de varit utsatta för eld. De spår af eldens verksamhet, som
Schliemann trott sig se på grafvarncs väggar och på det i grafvarne
nedlagda, kunna möjligen förklaras på annat sätt, såsom en följd af
fuktens inverkan eller dylikt; det kan nämligen ofta vara ganska svårt
att skilja mellan den skada en fornsaks yta lidit af eld eller af väta.
659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
