Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT,
het som i brefven biktat »sitt lifs äfventyr» ien själfbiografi, som är allmänt
känd bland hans beundrare, utom det att han i nära nog hvarje roman, och
i månget äfventyr gifvit ett stycke af sitt jag, så tör det hända att ett ut
gifvande af Andersens bref i det stora omfång, som här är fallet (samlingen
utgör 1,300 sidor) icke kan åtminstone ensamt ur psykologisk synpunkt
påräkna något lifligare intresse hos den stora allmänheten.
Emellertid torde äfven för kännedomen om skaldens utvecklingshistoria, dessa
bref erbjuda åtskilligt nytt. Detta gäller naturligtvis i främsta rummet om de
delar af hans lefnadssaga, om hvilka man i »Mit Livs Eventyr» mindre fullständigt
eller mindre omedelbart kunnat erhålla kännedom, nämligen dels den aldra senaste
tiden af skaldens lif, dels hans ungdomsår, hvilka han vid nedskrifvandet af
sin biografi i alla fall blott såg på afstånd och kanske också genom en lycklig
mellantids mildrande och försonande skimmer, under det att i dessa bref man
får en uppriktig bild af skolpojkens kval och fröjder, ända till dess han vid
några och tjugu års ålder tager studentexamen. Oss synes denna afdelning
vara af mycket intresse att genomgå för den, som vill lära känna Andersens
ungdomshistoria och särskildt se, hvilket barn af sin tid med dess romantiska
ästetisérande han var. Vid sidan af hans i formelt afseende högst ohyflade
vetande finner man i dessa bref ett känslorikt och äfven i vissa afseenden
insiktsfullt inre, man finner egendomliga smådrag i hans karaktär, som han
behöll hela lifvet igenom (svärmerit för dagboksblad och koketterandet
med en mängd andra dylika ästetiska »nips»), man finner det nyromantiska
svärmerit för bokhjältar, som i brefven t. o. m. ofta tämligen mal å propos
tränger sig fram. Man får ock här reda på gången af hans studier, för hvilka
noga redogöres, och man följer racd deltagande den redan till åren komne
skolalumnen som ängslas och våndas inför studentexamens svåra skärseld.
Och vidare följer man med ett visst nöje brefroraanens hjälte steg för
steg på svikna och inlösta förhoppningars växlande stråt, följer honom på
hans resor (färden till Sverige 1848 är bl. a. skildrad i bref till Henriette
Wulff), lyssnar till hans glädje vid den beundran han vinner utomlands (så
skrifver han i brefvet N;o 213 år 1847, då han sett sitt porträtt i en hol
ländsk bokhandel: »Bulwer og jeg stillede op som fremmede berömte For
fattere!») deltager i hans sorg öfver misskännandet i Danmark, såsom i brefvet
301 (1857), där det heter »i Hjemmet erkjendes jeg saa lidt, er kun en
stakkels Skoledreng, altid i Sinke-Lexic» eller såsom i brefvet 302 sarnraa år,
däri han meddelar Bournonville ett samtal med Dickens:
»Dickens tog mig i sine Arme, da jeg saaledes en Dag ved Critikkens haardc
Uvillie fölte mig syg, talte til mig som en Broder, udtalte sig om hvad Gud
havde givet mig, saa kjærligt udtalte han sig som jeg ikke tor nedskrive det,
erindrede mig om, at mine Skrifter fandt Yei i England, Holland, Tydskland,
Norden, rundt om i Verden, at jeg maatte forstaae deraf, hvad Gud havde
lagt deri. Dickens skrev med sin Fod i Sandet. »Det er en almindelig
Critik!» sagde han, strög saa med Foden hen derover: »Nu er det borte;
men Digterens Værk bliver!» Just i det den store maaskee vor Nutids
störste Digter löftede mig höiest, fölte jeg mig saa lille, Gud, saa ydmyg,
taknemmelig og glad.»
Man ser vidare i honom ett nytt bevis på sanningen af det gamla romarordet
om skalderne såsom ett retligt slägte, så t. ex. i ett af de sista brefven
(af 6 Juni 1875), i hvilket skalden klagar öfver att ingen af bildhuggarne,
som gjort utkast till hans bildstod, kände till honom, hvarvid han äfven
leranar följande intressanta själfkarakteristik:
»Jeg talte klart og tydeligt ud af Posen, at Ingen af Billedhuggerne
kjendte til mig, at Intet i deres Udkast tydede paa, at de havde seet og
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
