Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF 111 OCH KATARINA II ÅREN 1783 84.
denna gång bedömde sin höge gäst och hans följeslagare, finner man
af hennes skrifvelser till sina förtrogne. Så skiifver hon d. 1783
till Potemkin: ”Förra veckan kom jag tillbaka från Fredrikshamn, där
jag såg konungen af Sverige, som led mycket af sin brutna arm; du
känner honom, det är ingenting att säga om honom, mer än att jag
fann honom utomordentligt upptagen af sin paryr; han uppehåller sig
mycket gärna framför spegeln och tillåter icke någon officer att vid
hofvet uppträda i annan drägt än en svart och ponsoröd, men ej i
uniform. Det har misshagat mig, ty i min tanke finnes ingen heder
ligare och bättre drägt än en uniform. Jag såg äfven hans nye mi
nister Creutz, som var kommen direkt från Paris till Fredrikshamn.
Det syntes mig, att Scheffer hade större begåfning. Den bäste i det
kungliga följet syntes mig Taube vara, han som tillbragte vintern i Pe
tersburg; de öfriga äro mycket, mycket unga”*). I ett annat bref, till
Grimm, skrifvet senare (d. 10/2i maj 1784) under inflytande af den då
rådande misstämningen emellan monarkerna, yttrar hon sig om mötets
politiska betydelse på följande sätt: ”1 Fredrikshamn affekterade man
att hvarje dag från kl. 4 till 6 vara på tu manna hand med eder öd
mjukaste tjänarinna, Gud vet hvarför, förmodligen för att synas vara
det; vi samtalade, vi ordade, vi nystade vår härfva, och eder ödmjuke
korrespondent, seende honom gäspa, öppnade för att göra slut på
pratet dörren, så snart hon kände lukten af en menniska i anticham
bern, för att befria deras svenska och ryska majestäter från dessa trå
kiga och fadda téte-å-téter” **).
Af sist anförda yttrande ser man, att kejsarinnan efteråt fann för
godt att beskrifva hela mötet såsom en af konungen tillstäld humbug,
afsedd att missleda allmänheten och låta vänskapen synas större än
den var. Äfven detta ingick troligen i konungens planer; men vis
serligen har han tillika och i första rummet sökt på fullt allvar vinna
kejsarinnan för sin nordiska politik. Om de hemliga förhandlingar,
som i Fredrikshamn egde rum emellan de båda suveränerna, har in
gendera efterlemnat något direkt meddelande. Gustaf 111, som eljest
ej plägade vara förbehållsam mot sina förtrogna, har om mötet i Fre
drikshamn ingenting annat att förmäla, än att han vore mycket nöjd
med detsamma och med kejsarinnans honom visade vänskap; ***) något
positivt resultat finnes ej uppgifvet, och då konungen före mötet för
klarat, att ”det Fredrikshamnska mötet skall decidera alt”, så heter
det efteråt, att han endast väntade på Krims besittningstagande och
Turkiets krigsförklaring för att bryta löst emot Danmark f). Det är
dock tydligt, att denna eventualitet ej varit af så afgörande betydelse,
*) Grot, a. st., p. 46—7.
**) Lettres de Cathérine II ä Grimm, s. 311—12.
***) T. ex. bref till Taube: Fersens skrifter, V, s. 285; till Trolle ocb Toli: Gustav.
Papp. 111, 1, s. 39.
f) Kon. Till Trolle d. 13 juni o. 10 juli: Gustav. Papp. 111, 1, ss. 39—40.
Nordisk Tidskrift. 1879.
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
