Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÄNNISKANS NORMALA SÖMN OCH DRÖM.
vi än i drömmen se ett slott, än en väderkvarn, om vi ena gången
plåga oss med Turkiets affärer, andra gången med våra egna, och
dessa idéer därtill icke kunna enligt associationslagarne förklaras ur
föregående, utan själfve bilda utgångspunkten för hvar sin dröm
historia, så tränga sig ovilkorligen dessa spörsmål fram: huru är i
förevarande fall en själsverksamhet öfverhufvud möjlig, och hvarpå be
ror vidare uppkomsten af den eller den bestämda drömbilden? Kunde
själen icke lika gärna hafva frambragt en annan? Förfar den således
fullkomligt godtyckligt, eller följer dess verksamhet äfven här vissa
lagar och hvilka?
Innan vi öfvergå till besvarande af de nu framstälda frågorna,
vilja vi emellertid på förhand bemöta ett möjligt inkast. Aro icke,
skulle man kunna anmärka, alla dessa drömmar af psykiskt ursprung
helt enkelt att anse såsom en fortsättning af det vakna själslifvet,
ehuru detta måhända först genom en mängd af mellanstadier små
ningom öfvergår i dröm? Detta torde likvisst endast mera sällan
vara fallet och säkerligen endast då, när denna öfvergång förmedlas
af vissa egendomliga till synsiunet hörande fantasmer eller s. k. slum
merbilder, hvilka isynnerhet fysiologen Johannes Muller gjort till före
mål för intressanta observationer. Annars är otvifvelaktigt hjärnans
hvila fullkomlig vid sömnens början, hvarför vi ock vanligen icke
märka det ögonblick då vi insomna. Drömmen står således i dessa
fall icke i något oafbrutet sammanhang med det vakna lifvet, och
de upstälda problemen yrka följaktligen fortfarande på sin lösning.
Till en början fästa vi då uppmärksamheten på den redan förut
framhållna sanningen, att all förändring, alt som sker inom vår inre
eller yttre verid, framgår ur en bestämd grund, ett visst föregående
vilkor. Vidare måste själen liksom hvarje kraft öfverhufvud tänkas
hvila, tills den af en annan kraft försättes i rörelse. Den midt under
djup sömn plötsligt inträdande fantasiverksamheten kan således icke
förklaras ensamt ur sig själf, utan fordrar med nödvändighet för sin
uppkomst en första impuls från annat håll. Dessa impulser böra följ
aktligen vara till sin art yttre, kroppsliga. Att de emellertid icke
alltid utgöras af sinnesförnimmelser, torde man med tämlig säkerhet
kunna påstå. Genom noggrann och ihärdig observation af en persons
sömn skulle man nämligen lätt ledas till visshet därom, att mången
gång vid den tidpunkt, då en dröra sannolikt börjat, inga sinnesför
nimmelser varit möjliga eller åtminstone inga tillräckligt starka, för
att hinna fram till hjärnan och afbryta dess hvila. Återstår således
endast antagandet af organiska inflytelser såsom yttersta orsak äfven
till dessa med afseende på sitt innehåll rent psykiska drömmar. Vi
hafva redan visat, huruledes vissa af dessa inflytelser, hvilka under
sömnen göra sig gällande, omedelbart upptagas i och tolkas genom
den däraf framkallade själsverksamheten. Detta senare är likvisst
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
