Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
lernas torftiga uppgifter om den förre och de isländska, sagornas ora den se
nare icke låter sig uppvisa (ty att, som Steenstrup gör taga Dndo till bevis
emot sagorna, då det är fråga om att döma mellan bägge är väl ej kritiskt).
Men å andra sidan stämmer Dudos uppgift mycket bättre med det historiska
sammanhanget, då man ju vet, att danerua utgjorde hufvudmassan i den folk
ström, som mot slutet af 9:de århundradet bredde sig ut öfver Gallien, likasom
det ingalunda lyckats Storm att bevisa, att några af hvarandra oberoende sägner
om Gångerolf såsom Normandiets grundläggare bibehållit sig i Norge och på
Island. Visserligen innehålla sagornas uppgifter ej ordrätt ett och detsamma,
men rec. kan för sin del icke häri se något hinder för, att de icke alla
kunna vara föranledda af Vilhelm af Malmesbury eller ock såsom Steenstrup
antager, direkt framkallats af den tillfälliga naranlikheten, under det att dan
skarne samtidigt glömde sina härtåg i Gallien under intrycket af sina nya er
öfringar i England och östervåg. Dessutom åtföljes uppgiften om att Gångerolf
i Skottland hade en dotter Kadlin hvilket just utgör det säregna och obe
roende i den isländska traditionen af ett isländskt stamträd, och ett sådant
är för forskaren i dylikt fall detsamma, som den bristande vattstämpeln för
bankmannen: det är ett skäligen godt kriterium på att sedeln är falsk. Steen
strup har ännu ej i denna fråga talat till punkt, utan skall i fjärde delen af
Normannerne behandla Normandiets äldsta historia och återkommer väl då till
frågan om koloniens grundläggare.
Genom de bägge författarnes arbeten har ett klarare ljus fallit öfver de
stora vikingatågen och källorna för deras historia än någonsin förr. Storms
värdefullaste bidrag ligger i den skarpsinniga kritik, som han underkastar dessa
källor, hvarvid vi särskildt fästa uppmärksamheten vid hans utredning af upp
komsten af de danske krönikeskrifvarnes kungalängd, hvilken väl kan kallas
ett förträffligt prof på historisk kritik, om ock förf. stundom vill i en af
siktlig förfalskning söka förklaringen till ett misstag, som i sjätfva verket haft
sin grund i ett missförstånd af sägnen eller en förblandning af danska här
konungar med Danmarks regenter. Förf. använder nämligen kritikens fackla
icke blott att belysa utan ock att förbränna, och detta äfven i fall, där ett varsamt
öga kunnat under krönikeskrifvarens förvirrade berättelse upptäcka en palirap
sest. Steenstrups ställning till traditionen har ofvan blifvit berörd. 1 denna
ligger till en del hans styrka, men ock hans största svaghet: den förre, emedan
han därigenom på flere ställen lyckats i en misskänd sägen uppvisa en värdefull
historisk kärna; den senare, emedan han söker uppvisa en sådan kärna äfven,
der skalet är tomt, och antager som ett kriterium på en sägens sanning, att den
är ”fyllig och lefvande”. Lögnen, sedan den en gång slagit rot, växer dock
och skjuter nya skott lika väl som sanningen. ”En Løgn vælter sig frem li
gesom en Sneebold, der alt biir større og større”, säger Ludvig Holberg, och
han har rätt däri. En sägen, hvars första upphof varit en osanning eller ett
missförstånd, har sålunda ofta vidgat sig generation efter generation och genom
att sätta förklaringen af namn och lokalseder i samband med sig själf knutit
alt större områden till sig, så att den väl kunnat kallas både fyllig och lef
vande utan att derför innehålla den minsta sanning. Men om Steenstrups
öfverdrifna pietet för sägnen stundom ledt honom för långt in på gissningarnas
lösa grund, så är detta en ringa sak emot den nytta, han gjort häfdaforskningen
genom att dock hufvudsakligen stödja sig på samtida och säkra efterrättelser
vid teckningen af vikingatågens betydelsefulla tid.
Gäller detta om första delen af författarens arbete, som bildar inledningen
till det hela, så gäller det i ännu högre grad om den andra, hvilken rec. i
föregående framställning endast i förbigående och styckevis berört. Här lemnas
för första gången efter samtida källor en klar och sammanhängande redogörelse
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
