Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BLICK PÅ DEN NUVARANDE FILOSOFIEN I TYSKLAND
af
J. J. BORELIUS.
Plato sätter, såsom bekant är, filosofiens grund i en högre inspi
ration, ett slags gudomligt vansinne, i hvilket själen, gripen af idé
ernas makt råkar likasom utom sig själf, vänder sig ifrån det jordiska,
som nu mera för henne förlorat sitt intresse, för att rikta sin blick
på det eviga och oförgängliga. A andra sidan åtnöjde sig dock icke
ens idélärans upphofsraan med den blotta enthusiasmeu för det sanna,
goda och sköna; han fordrade därjämte dialektik, logisk bevisning,
och antog uttryckligen matematiken såsom en nödvändig förberedelse
för filosofien. Och om Plato endast såsom ett oväsendtligt bihang
till sitt system framställde ett, för öfrigt föga lyckadt, försök att ur
sina principer härleda och förklara den sinnliga verldeu, så framhöll
däremot Aristoteles denna härledning såsom en väsentlig sida af filo
sofien. Skall filosofien verkligen vara, hvad den åsyftar att vara, ve
tenskapernas vetenskap, så kan den icke stanna vid en betraktelse af
idéverlden; denna betraktelse själf vinner fastmer si:i fulla och sanna
betydelse endast genom det ljus den kastar öfver det ändliga. Just
häri ligger emellertid den egentliga svårigheten för filosofien. Ty att
itppstiga till det eviga och gudomliga, det låter sig tämligen lätt göra
med tillhjälp af den konstnärliga fantasien eller den etiska och reli
giösa enthusiasmeu; men att därmed bogreppsenligt förbinda den fak
tiskt gifna verklighetens motsträfviga innehåll, det är en uppgift som
hittills icke blifvit löst, men hvars fulla lösning är målet för filosofiens
utveckling. Under denna utveckling måste än den ena än den andra
sidan företrädesvis göra sig gällande; och sålunda visar hvarje period
inom filosofiens historia jämte den idealistiska, pä det öfversinuliga
och eviga vända riktningen äfveu en realistisk och empiristisk, som
omedelbart vänder sig till den i erfarenheten gifna verlden för att
uppsöka dess allmänna lagar. Dessa båda motsatta riktningar fram
träda än samtidigt, än successivt, men vanligen så, att hos ett visst
folk på en viss tid endera är den förherskande. Och om å ena sidan
glanspunkterna i filosofiens historia i allmänhet äro att finna där
hvarest den idealistiska riktningen varit den herskande, så utgör å
andra sidan empirismen den nödvändiga motvigten mot de förirringar
Nordisk Tidskrift. 1879.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
