Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
och schweiziska universiteter, bland hvilka må nämnas Kyrn i Zurich
samt de båda f. d. utgifvarnc af den bekanta tidskriften ”philoso
phische Monatshefte”, Bergmann i Marburg och Bratuscheck i Giesscn.
Bland dessa har Bergmann försökt att utbilda Trcndelenburgs filosofi
i en riktning, som närmar sig J. G. Fichtes idealism (och därmed
äfven den svenska Boströmianismcn, ehuru vida mindre dogmatisk
än denna), i det han förnekar materiens realitet och antager den
yttre verlden såsom endast existerande i det till densamma hänförda
medvetandet. Härigenom skiljer han sig afgjordt från Aristoteles,
hvilken af honom fattas såsom begynnelsen till den grekiska filosofiens
förfall, under det att däremot Platos lära af honom fattas på ett sätt,
som närmar sig hans egen åsikt. Han medgifver dock, att Plato icke
lyckats öfvervinna motsatsen mellan idéverldcn och materien. A andra
sidan har han ej häller själf lyckats öfvervinna den dualism, som dock
kvarstår mellan medvetandet och dess i erfarenheten gifna innehåll.
Bland de det nittonde århundradets filosofer, som grundat sitt
system på en genomförd metafysik, tordc Christian Fredrik Kranse
(f. 1781, d. 1832) räkna de talrikaste anhängarnc, om man får döma
af det faktum, att formliga filosofkongresser blifvit hållna, ledda och
hufvudsakligen bestående af Krauseancr; dock tillhöra få bland dessa
de egentliga universitetsfilosoferna. Däremot räknar systemet ett
icke obetydligt antal bland den bildade publiken; men dessa hafva
säkerligen icke blifvit dragna till Krause af hans svårförstådda meta
fysik, utan af den filantropiska, med tidens humanitetssträfvanden
öfverensstämmandc andan i hans system äfvensora af dess syftning
att med Schcllings (och Hegels) uppfattning af verlden såsom ett
organiskt helt förena den tcistiska verldsåsikten i en s. k. panentcism,
hvilken sätter det ändliga såsom moment i det personliga urväsendet
eller Gud. Att i den nyssnämnda filantropiska riktningen af hans
system en viss ytlighet förråder sig, kan dock knappt förnekas; så t.
ex. i hans uppfattning af det onda, af rättens och straffets begrepp,
samt framför alt i den höga vigt för mensklighetens förädling, hvilken
han tillskrifver de fria föreningarne. deri inheräknade dygdeförening
och mänsklighetsförening. Att andra verldskroppar äro bebodda af
förnuftiga varelser, är för Krause icke blott en sannolik hypotes, utan
en afgjord visshet; i följd häraf antager han mänskligheten på jorden
såsom organ af solsystemets mänsklighet, denna åter af ännu högre
ända till vcrldsmänskligheten, hvilken åter ingår i Gud själf såsom
hans organ. Gud är ”in sich” öfver och utan hvarje inre motsats;
”an sich” är han deremot enhet af förnuft och natur såsom två åt
skilda och honom underordnade väsen. Krause lefde på en tid, då i
Tyskland, likasom nu i Sverige, gjorde sig gällande en sträfvan att ur
språket utesluta alla ord af främmande ursprung och ersätta dem med
nybildade eller ur fornspråket upptagna inhemska. Till detta sträf-
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
