Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURÖFVERSIKT.
oaktadt kunnat förblifva som förut. De i texten förekommande numrorna
hänvisa ju för öfrigt till figurerna. Med hänsyn till fogelsysteraet kan den
allvarsamma anmärkningen göras, att tättingarne, hvilka erkändt stå högst inom
hela fogelklassen, doek bevärdigats med endast tredje rummet; Suudevalls och
Lilljeborgs arbeten, för att nu icke tala om några andras, borde hafva upp
lyst utgifvaren om hans här begångna misstag. Bland reptilierna hänför ut
gifvaren krokodilerna till ödlorna, hvilket ej kan vara lämpligt. Fisksystemet
i Rebaus naturhistoria är föråldradt, t. ex. derigenora att det upptager så
gamla indelningar som bröstfenige och bukfenige. En bearbetning af origi
nalet äfven med hänsyn till systemen hade därför varit särdeles på sin plats.
Väl många synes oss de ställen vara, där man af utgifvaren haft rätt
att vänta en ledigare och bättre, för att ej säga riktigare tolkning af origi
nalets uttryck. Så talas s. 171 om ”Gipsbergens slamraiga utfyllningar”, s.
1?92 om spetsarne af träden i stället för deras toppar; s. 289 om att elgkon
”fäller” kalfvar. Och om den vanliga fiskuttern heter det (s. 121), att han
sticker hufvudet upp öfver vattnet, för att ”uppfånga vittringen af sina fiender,
hundar och menniskor”. Det är ett så mycket större slarf att icke återgifva
det tyska Witterung med det riktiga ordet lukten, som ordet ”vittring” finnes
redan förut (s. 31) användt i sin rätta betydelse. Föga lyckligare synes
oss författaren varit i åtskilliga fall, där han försökt sig på att bilda nya
svenska ord t. ex. ”veckelsvans”, ”vildbana”, ”tandsätt”, ”förberg”, ”könlig”
o. s. v.; dessa nya termer hafva en halftysk prägel, däri fullkomligt motsva
rande de absurda uttryck, med hvilka vår skogs- och jagtliteratur riktats vid
dylika öfverflyttningar från tyska arbeten. Äfvenledes må här påpekas, att
utgifvaren flerstädes använder olämpliga och oriktiga namn pä foglar. Så får
tyskarnes ”Fisenvogel” heta ”Isfogel”; koltrasten kallas äfven svartstare, ehuru
under den senare benämningen ju förstås Sturnus vulgaris; vanliga lärkan upp
gifves hos oss bära namnet ”ängslärka”, hvilket visst icke är fallet; svärtan
och sjöorren göras till synonymer m. m.
De vidlyftiga framställningar om burfoglars ans och skötsel, hvilka från
tyska originalet fått följa med i den svenska bearbetningen, hade saklöst kunnat
uteslutas. De må gärna vara tyskarne förbehållna; i ett svenskt naturveten
skapligt arbete äro de alls icke på sin plats, sedan man äfven hos oss börjat
få ögonen öppna för djurplågeri, hvartill vilda foglars hållande i små burar
är att hänföra, i
För att styrka vår dom öfver arbetet i dess helhet vilja vi förutom de
citat som vi redan anfört här ytterligare bjuda läsaren på ett litet florilegiura.
Om dessa citat i någons ögon äro inskränkta till ett väl ringa antal, så be
ror detta ej på bristande tillgång utan därpå att vi icke efter behag
kunna förfoga öfver tidskriftens utrymme. Eu kompetent läsare af arbetet
skall icke finna den ringaste svårighet i att öka samlingen, ty material därtill
förekommer på mångfaldiga ställen i hvarje häfte.
Om räfven heter det, sid. 151; ”Köttet . . . ätes gerna af nordligare folk
stammar, liksom äfven hos oss af de fattiga”. Det står verkligen hos oss,
men bäst vore för utgifvaren, om denna uppgift aldrig funnits till i boken,
och vi skola h#ppas, att våra fattiga aldrig mätte behöfva tillgripa ett så obe
hagligt födoämne. Att tigerns kött, såsom det uppgifves å sid. 171, gerna
skulle ätas af hinduerna, behöfver förvisso bestyrkas. Sid. 177 finner man det
i ett svenskt zoologiskt arbete (efter Nilssons och andras forskningar) oursäkt
liga påståendet, att ”tillsvidare är det tvifvelaktigt, huruvida de på senare tider
såsom skilda arter uppstälda representanterna varg-, katt-, räf- och leopard
lo äro annat än lokala eller klimatiska afvikelser från en inkonstant grund
form”. ”Vinterskinnet” af haren ”gifver, isynnerhet färgadt, allt slags pels-
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
