- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1880 /
107

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OCH DESS BETYDELSE FÖ» DE NORDISKA LÄNDERNA.
»die deutsche Gesellschaft flir Ilufbeschlagmaterial», som anhåller, att det
för dem oundgängliga råmaterialet, svenskt valsadt träkolsjärn, måtte få
tullfritt införas, eller att eventuelt drawback måtte beviljas för dylikt
järn vid exporten af fabrikatet; en liknande petition af 17 hofslagare
firmor i Kassel och Schmalkalden, och en petition (N :o 2630) af firman
Couleaux et C:o i Elsass, tillverkare af filar, sågar och polerade vapen,
yrkade tullfri införsel af »lioheisen», emedan de, som sysselsatte 500 ar
betare, omöjligen kunde undvara svenskt tack- och stångjärn.
De exporterande järnindustriernas egen uppfattning har därför, af
de officiela dokumenten att döma, på det hela icke varit obenägen mot
tackjärnstullens och öfriga järntullars återinförande, alltid likväl under
uttrycklig förutsättning, att för dem själfva i någon form bereddes till
fälle att tillgodonjuta tullfrihet vid införsel, eller tullrestitution vid äter
utförsel, för den till reexport införda råvaran. Därom innehålla samt
liga exportindustriernas uttalanden det bestämdaste förbehåll. liegeringen
lugnade de farhågor, som’ härutinnan möjligen kunde förefinnas, genom
ett i debatten den 15 maj afgifvet löfte, att de tull-lindringar, som för
exportindustrierna kunde vara af nöden, skulle dem beredas allra minst
i samma utsträckning, som före 1877 egdc rum, då på grund af bestäm
melserna i 1867 års »Vereinigungsvertrag» det var gjuterier, hamrar och
valsverk medgifvet, att från egna under tullkontroll stående privatneder
lag tullfritt uttaga »lioheisen» och »Brucheisen» mot förbindelse att varan
i förädlad form åter utföra. Denna förklaring afgafs på interpellation af
Delbruck, som tillika lyckades få införd i tulltaxan en särskild uttryck
lig bestämmelse om rätt att tullfritt införa alla till byggnad, reparation
och utrustning af fartyg afsedda materialier och utensilier (Zollgesetz:
§ 5, mom. 10).
Hvad därefter möjligen kunde återstå af exportindustriernas betänk
ligheter affärdades af hr Stumm med följande förklaring: »jag skiljer
mellan den exportindustri, som arbetar med någon om ock ringa fördel,
och den som afgjordt arbetar med förlust, antingen för sig själf eller
för de bakom densamma stående industrigrenar, masugnar och valsverk.
Den sistnärada exportindustrien är icke sund, förtjänar intet afseende
och kan gärna försvinna».
För öfrigt var det uppenbarligen i riksdagens debatt om järntullarna
icke på allvar fråga om något annat än det större eller mindre beloppet
af desamma; deras återinförande synes nästan från alla håll, utom af
några få obeveklige frihandlare, hafva ansetts ovilkorligen påkalladt af
107

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:15:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1880/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free