Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY NORSK TENDENSDIKTNING.
vecklade beräkningar, ehuru man äfvcn här ser, huru den rena kvinliga
instinkten i sin omedelbarhet ofta går längre, framför alt går säkrare
och högre, än det klyftigaste och mest uppöfvade affärshufvud. Inom
detta samhällsområde skulle väl dockhemmet böra sökas; men vi måste
öppet bekänna, att huru likgiltiga än många hustrur beklagligtvis må
vara för sina mäns affärsmoral, huru okunniga om lagar och obevandrade
i rättsbegrepp, huru förkonstlade och bortpjollrade genom uppfostran
och lifslångt bemötande från männens sida, de än må hafva blifvit:
något liknande det ibsenska Dockhemmet torde vara svårt att upptäcka,
åtminstone här i landet.
Men nu kan ju hela stycket, liksom vi förutsatte om Leonarda,
vara ett tankeexperiment, hvari diktaren visserligen i förbigående ned
lagt en insaga i den så kallade kvinnofrågan, men hvarmed han i första
rummet afsett att åstadkomma något mästerligt för scenen, både i af
seende på karaktersutvecklingen, händelsernas gruppering och det öfver
raskande i själfva upplösningen. Den allmänna meningen synes vara
ense därom, att han lyckats frambringa ett högst effektfullt speldrama.
Det är också möjligt, att han icke helt och hållet tagit motivet ur
sin egen hjärna, och att han i verkligheten funnit en tilldragelse fullt
passande för sitt syfte. Sådant är hvarken ovanligt eller förbjudet:
Goethe har gjort det icke blott i Werther, och många andra hafva gjort
det efter honom. Den poetiska sanningen behöfver icke lida därpå, att
den en gång såsom ett specielt fall varit förverkligad i lifvet; hvad
som skett måste ju vara möjligt, och skalden njuter ju sin fulla frihet
inom det möjligas område. Blott i’ ett afseende kan frågan om ren
dikt eller ren verklighet hafva intresse för oss, nämligen i afseende på
utgången, ty ingen verklig händelse slutar med ett frågetecken. Låtom
oss för ett ögonblick antaga, att hr Bjørnsons Leonarda är en sådan
kopia: då måste det antingen hända, att biskopens nevö gifter sig med
sin »Kæreste» eller icke, och i senare fallet att han antingen far efter till
Amerika och gifter sig med tanten eller icke. Saken måste på det
ena eller andra sättet klareras och frågetecknet utstrykas. Förhåller det
sig så, torde man få vänta en ytterligare akt, om hvars nödvändighet
eller obehörighet redan åtskilligt blifvit gräladt.
Nåväl, nu har det verkligen blifvit oss berättadt, att Dockhemmets
hufvudhändelse från början till slut, från namnförfalskningen och den
italienska resan till upptäckten och katastrofen är fullt historisk, ehuru
den icke tilldragit sig i Norge, och icke häller i Sverige. Det tillågges,
att den förlupna hustrun för tillfället befinner sig hos sina sjuka barn
uti en lugn och inbjudande landsortsstad någonstädes i veriden. I
sådant fall torde äfven Dockhemmets frågetecken hotas med en öfver
korsning, till förargelse må hända för några kritiker, som hos hr Ibsen
mest beundra den järnhårda och gråstensspröda logiska följdriktigheten,
troheten mot idén, eller livad det nu må heta, hvilket alt af åtskilliga
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
