Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY NORSK TENDENSniKTNINO.
igen sig under den grofva karrikaturen? Det är en gammal iakttagelse,
att humorn och det lätta godmodiga skämtet sällan tillhöra ungdomen.
Den norska literaturen är, utan afseende därpå att dess ledande för
fattare uppnått mannaåldern, altjämt ung, brusande och bepansrad;
därför har den på det hela ett ganska ringa sinne för det komiska.
K]ærligliedens Komedie är lika litet en komedi i verklig mening som
Dantes verldsberörada himmels- och helvetespanorama; den är ett i
vissa delar kvickt, i andra endast utmanande invektiv. För att kunna
upptäcka det sant goda under ytan af förvändhet och dårskaper fordras
en fördragsamhet, en humanitet, som icke vinnes utan långa och ofta
ganska bittra erfarenheter af lifvet, hvaremot det är jämförelsevis lätt
att råka i ädel extas öfver det usla och i groteska drag rita upp det
på väggen för att så mycket grundligare genomborra det med den
ädla förtrytelsens pilar. Det är i allmänhet lättare att haudtera vre
dens slägga än skämtets fjäderboll. Få deklamationer mot det lögn
aktiga, hvardagliga och flliströsa hafva vi i vårt land ända sedan Thorild,
själf ett eko af medborgaren i Geneve, haft öfver nog och vi tycka
oss nästan känna igen en gengångare i de verser, med hvilka hjälten i
Kjærlighedens Komedie tilltalar sin utvalda:
Vi vil ej sogne mer til platheds kirke,
som led af trivialitetens menighed!
Se, målet for personlighedens virke
er dog at stå selvstændig, sand og fri.
Många hafva både före oeh efter Pilatus frågat hvad sanning är,
utan att hittills hafva fått något tillfredsställande svar, och vi våga
icke säga, att de blifvit klokare genom Samfundets Støtter eller Et
Dukkehjem. Lika litet har hr Ibsen sagt oss, hvad det är att vara
själfständig och fri. Hr Bjørnson har inom en trängre ram för oss
framstält sitt sannings- och och själfständighets-ideal uti den täcka
idyll, som slutar En Fallit. För hans högre sträfvande literäre med
broder kan det knappast kallas ett värdigt mål för »personlighedens
virke», ett tillräckligt märke på själfständighet, sanning och frihet, att
afhålla sig från egennyttiga spekulationer, icke gifta sig för pengar
med sin fästmös halfsyster, icke låta sina vänner bära hnndhufvizdct
för sina egna galgstreck, icke låta bottenruttna fartyg gå till sjös och
under alt detta med god smak mottaga hyllning som samhällets pe
lare; ej häller kan det göra tillfyllest för äktenskapssanning, att mannen
tilltalar hustrun med något mindre pjollriga smeknamn, eller att hu
strun låter bli att småljuga, äta sötsaker i smyg och skrifva falska
namn på växlar. Förgäfves hafva vi gått omkring båda dessa taflor
och efter måttet af vår förmåga sökt betrakta dem på baksidan, men
hvarken på sanningen eller personligheten hafva vi fått rätt sigte: vi
kunna icke tänka oss, huru en Bernick eller en Helmer skulle se ut
efter sanningstransformationen; snarare då dockhustrun, ehuru äfven
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
