Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fRA KØBENHAVNS UNIVERSITETS FORTIU.
I sammanhang med framställningen af nniversitetes yttre historia skil
dras äfven studentlifvet, hvilket lemnat stoff till många lifliga taflor.
Särskildt skulle vi vilja påpeka beskrifningen på de nyinskrifnes de
position och studenternes lefnadssätt under sextonhundratalet. Af
stort intresse är äfven skildringen af studenternes hjältemodiga delta
gande i Köpenhamns försvar under Karl X Gustafs belägring, då de
under vapen kallade studenterne ej blott deltogo i arbetet på vallar
nas iordningssättande utan äfven manligen försvarade dessa på ett
sätt, som gjorde, att svenskarne lära hafva såsom sina farligaste an
gripare nämnt båtsmännen och »de sorte», som studenterne kallades
ej blott på grund af deras mörka drägt utan äfven af den svarta fana,
hvilken fördes af deras under särskildt utsedde befälhafvare stridande
kår. Mest utmärkte de sig den minnesvärda februarinatten 1659, då
de, ehuru ringa till antalet, bakom sin af isstycken uppförda mur till
bakaslogo anfallet af öfverste Gengels till 1200 man uppgående af
delning.
Bland skildringarna af sjuttonhundratalets studentlif märkes sär
skildt berättelsen om den s. k. »Posthuusfeiden» den 2 febr. 1793,
hvilken, som författaren anmärker, »skjønt uden vigtigere følger, dog
har en vis mærkværdighed som en svag gjenlyd af den franske revo
lutions tordenbrag», och hvilken är af ett särskildt intresse genom den
framstående roll den sedan så ryktbare Henrik Steffens därvidlag
spelade.
Här och där afbrytes den fortlöpande skildringens gång af bio
grafiska meddelanden om universitetets stormän; såsom Pove Helgesen,
humanismens varma förkämpe på samma gång som katolicismens ta
langfullaste försvarare i Danmark, Johan Bugenhagen, den outtrött
lige reformatorn och ifrige läraren, Niels Hemmingsen, Danmarks
ypperste teolog på 1500-talet, Olof Worra, »den danske oldgransknin
gens fader», Gaspar Bartholin, den mångsidige lärde, sonen Thomas,
den europeiskt berömde läkaren, och Hans Gram, »en af de solidestc
og mest vidtomfattende videnskapsmænd, Danmark nogensinde har
frembragt», för att ej tala om sådana män som Tyge Brahe, Ludvig
Holberg, R. K. Rask och H. C. Ørsted.
När man under författarens angenäma ledning gjort bekantskap
ined Köbenhavns universitets forntid, lägger man hans bok från sig
med instämmande af hans varma önskan, att universitetet äfven i all
framtid skall kunna sträfva för sitt höga mål och sålunda hjälpa till
att »styrke og bevare sitt gamle, så ilde medhandlede fædreland som
et livskraftigt led i det dannede menneskesamfund.»
—pt.
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
