Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NUVARANDE FILOSOFIEN I FRANKRIKE.
rialistiska standpunkten och orimligheten af de förslag han uppgjorde
förblefvo i det hela de samma som förut. Huru befängdt, ja nästan
vanvettigt alt detta förefaller, så är det dock ett faetum, att S:t Si
mons skrifter in uuce innehålla hela Aug. Comtes på vissa håll så
högt beprisade system, så att det till och med kan blifva svårt att i
detta upptäcka en enda grundtanke, som icke är åtminstone antydd af
S:t Simon. 1 De socialistiska läror, som särskildt fått namn af S:t Si
monistiska, lärorna om arfsrättens upphörande, om den fria kärleken
och om den s. k. köttets rehabilitation, voro däremot, ora än grundade
på S:t Simons verldsåskådning, icke af honom själf framstälda, utan
utbildades af hans lärjungar, den s. k. S:t Simonistiska kyrkan under
anförande af Enfantin. Utrymmet tillåter icke att här närmare redo
göra för dessa läror, ej häller för den tragikomiska upplösningen af
den nya kyrkan år 1832. Lika litet kunna vi här uppehålla oss vid
Charles Fouriers lära om den passionela attraktionen och om arbetets
organisation medels s. k. phalanstérer. Jemte några få riktiga syn
punkter innehålla samtliga dessa läror en så rik samling af fantastiska
och rentaf vidunderliga teorier, att de snarare förtjäna en plats i van
sinnets än filosofiens historia. Grundtanken i dem alla är den, att
hvarje böjelse är såsom sådan berättigad att tillfredsställas en sats,
som upphäfver hvarje pliktbegrepp och hvarje sedelära. Icke desto
mindre har socialismen en icke obetydlig, om än hufvudsakligen nega
tiv betydelse för rättsfilosofien, i det att den gifvit väckelse till dju
pare undersökningar angående egendomens och arfsrättens grund och
väsen.
Två af S:t Simons lärjungar, Pierre Leroux och Jean Reynaud, som
redan före skolans upplösning skilt sig från densamma och som sedermera
någon tid i förening utgåfvo en tidskrift, hafva sedan framträdt
med teorier angående själens odödlighet, i hvilka dock visserligen
fantasien har större del än den vetenskapliga bevisningen. Leroux (f.
1797) var under den eklektiska skolans blomstringstid en bland dess
skarpaste motståndare och försvarade mot densamma sensualismen, utan
att dock fortgå till ateism. Han antog nämligen en i veriden immanent,
men dock från densamma åtskild gudomlighet; därjämte antog han
mänuiskoslägtet som en reel enhet, hvars medlemmar äro med hvar
andra solidariskt förbundna och därmed äfven solidariskt ansvariga
för hvarandra en lära, som vi redan funnit hos de Maistre.
1 Jemf. Ferraz, »Etude sur la philos, en Prance au 19: e siécle», s. 16.
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
