Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. J. BOKELIUS.
uppfattning framstår såsom abstrakt, må medgifvas; men att den skall
vara »personifierad» är däremot intet annat än ett talesätt, som be
visar, att Comte icke förstår, hvarom fråga är, då ingen naturforskare
någonsin förestält sig elektriciteten eller attraktionskraften såsom
personer. Comte har vidare förbisett, att hvad han kallar den posi
tiva ståndpunkten i själfva verket förefinnes redan hos husdjuren,
enär dessa, utan att eftersöka orsakerna, åtnöja sig med faeta och
dessas konstanta relationer de sistnämda visserligen endast sådana,
som framstå af sig själfva utan all undersökning, t. ex. att vaktarens
ankomst efterföljes af nytt foder i krubban, men dock i allmänhet
lika mycket värda som de flesta af Comtes lagar.
Men ehuru sålunda den empiristiska förutsättning, som ligger till
grund för Comtes filosofi, är i sig ohållbar, och ehuru Comte vid
dess tillämpning gifver mångfaldiga prof på saknad af vetenskapligt
sinne, är dock den slutsats han däraf drager, att vår kunskap icke
kan sträcka sig längre än till faeta och deras konstanta relationer,
fullt följdriktig. Ny är visserligen icke denna slutföljd, enär den re
dan blifvit uttalad af Hume; men så ofta som empirismen åter upp
trädde inom vetenskapen, är ock den nyssnämda slutföljden berätti
gad såsom ett återförande af densamma till sina behöriga skrankor.
Men i utförandet af sitt system stannar Comte ingalunda vid denna
slutföljd och hvad som däri följdriktigt innehålles. Att vårt vetande
icke sträcker sig längre än vår erfarenhet, och att vi följaktligen icke
hafva någon kunskap om ett absolut, och för sig varande, är från
Comtes ståndpunkt fullt konsekvent. Men detta innebär blott, att vi
icke kunna veta, huru vida en Gud är eller huru vida öfver hufvud
något existerar oberoende af de vilkor, hvarunder det i vår verld
framträder. Detta är ock Stuart Mills åsigt, enligt hvilken det altså
står den positivistiske filosofen öppet att med afseende på detta för
vårt vetande otillgängliga antaga den åsigt, som synes honom mest
sannolik; således både ett öfvernaturligt upphof till verlden och en
gudomlig styrelse af densamma endast med den inskränkning, att
den direkt bestämmande orsaken till hvarje fenomen icke är öfver
natnrlig utan naturlig. I motsats härtill antager Comte såsom afgjordt,
att tron på en personlig Gud, på ett af kroppen oberoende ande
lif o. s. v. äro idel chimerer, nödvändiga visserligen på en lägre
ståndpunkt, men helt och håller förkastliga, sedan mänskligheten
hunnit sitt högsta, positiva stadium. Kristendomen betraktas af Comte
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
