Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J, J. BOIIELIUS.
Dock äfven dessa gudar skulle vara underkastade den allmänna
lagen af fortfarande utveckling och det fullkomligares herravälde öfver
det ofullkomligare, till dess att slutligen alla medvetauden i verlden
uppgått i ett enda totalmedvetande; låt vara, att för vinnande af detta
ändamål vår jord måste förstöras, likasom man krossar en jordklimp
utan att fråga efter den däri inneslutna masken. En kolossal mun
skulle sålunda en gång uppsluka verlden. Att härvid klaga öfver
orättvisa och grymhet vore dåraktigt; afskyvärdt är att offra ett lef
vande väsen för ett annats egoism, men att uppoffra det för ett
mål, som naturen velat, det är rättvist. Verlden är icke annat än en
serie af människooffer; man mildrar dem genom förnöjsamhet och
resignation.
När sålunda en gång hela verlden går upp i ett enda medvetet
väsen, då skall Gud vara verklig, idealet realiseradt. Och denne gud,
denne oändlige polyp, i hvilken alla väsen, som någonsin existerat,
äro införlifvade, skall då vara, icke blott allsmäktig utan ock allvetande
och allgod. Han skall i sig återupplifva alla förgångna varelser i
mån af deras betydelse för det hela, och i hans medvetande skola
de vara odödliga. »Må vi altså trösta oss, vi arma offer; en gud da
nar sig genom våra tårar».
Renan reserverar sig i företalet mot den uppfattning, att de i
denna dialog framstälda personerna skulle representera hans egen åsigt;
själfva öfverskrifterna på de båda senare dialogerna antyda ock, att
han icke för dem gör anspråk på vetenskaplig giltighet. Han vill
blott hafva dem betraktade såsom tankefermenter, åsyftande att ut
föra en viss verldsåsigt i sin yttersta konsekvens för att därigenom
hänvisa på dess brister. A andra sidan kan man dock icke antaga,
att han skulle hafva valt just denna åsigt, om han icke själf i någon
mån lutat däråt; att detta också verkligen är fallet, visar sig äfven af
det förut omnämda brefvet till Berthelot, hvilket i denna bok blifvit
omtryckt. Så länge han icke själf angifvit, hvari hans egen åsigt
skiljer sig från den i dialogerna framstälda, måste han altså betraktas
såsom målsman för denna. Hvad åter innehållet af denna åsigt an
går, så må först och främst anmärkas, att Renans icke från metafy
siken utan från erfarenheten hemtade argument mot antagandet af
Guds verklighet beror på den förutsättning, att Gud i sådant fall
skulle uppenbara sig genom rubbningar af den en gång faststälda
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
