Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SYDLIGE NORGES GEOLOGI.
forna utbredning och rörelseriktning, äro de erratiska blocken, fårorna
i berggrunden, och moränerna. Öfver dessa företeelser lemnas i tex
ten en mängd detaljuppgifter, men en öfversigt af dem vinnes lättast
genom en blick på tadorna V, VI och VII i atlasen. Eftertryckligt,
ocb utan tvifvel med rätta, frambålles, att isen icke på långt när haft
den afnötande och urgräfvande förmåga, som man ofta velat antaga.
Dock går författaren för långt, när han tyckes vilja förneka tillvaron
af tydliga »stötsidor» och »läsidor» i de genom isströmmarna afslipade
bärgen. I Sveriges skärgårdar kunna de iakttagas på nästan hvarenda
häll. Bärgens form i det stora hela beror emellertid, såsom författa
ren med rätta anser, på helt andra orsaker.
En utredning af den fasta bärggrundéns byggnad och af ålders
förhållandet mellan de olika delar, som sammansätta densamma, möter
i Norge utomordentliga svårigheter. Nästan öfveralt hafva bärglagren
där varit underkastade storartade förändringar och omhvälfningar, och
i allmänhet saknar man den ledning, som försteningarna gifva. I sist
nämda’ afseende gör trakten kring Kristiania ett undantag, och den
har för öfrigt att uppvisa en mängd lärorika företeelser. Där måste
man, så att säga, söka nyckeln till hela Norges geologi. Då förfat
taren öfvergår till skildringen af den fasta bärggrunden, tager han
därför till utgångspunkt »Kristianiafältet», hvarmed menas trakten på
Kristianiafjordens vestra sida och därifrån norr ut till Mjösens bre
daste del. Här uppträda väl utvecklade kambriska och siluriska lager,
hvilka i detta liksom i författarens föregående arbeten på grund af
bärgarterna och försteningarna fördelas på 8 etager. Ofvan dessa 8
etager följer en nionde, »sandstenetagen», som saknar försteningar
men snarast är att hänföra till dcvoniska formationen, och öfver den,
med afvikande lagring, ett konglomerat af osäker ålder. I atlasen
(tall. VIII—XVI) lemnas en öfversigt af de olika etagernas oriente
rande försteningar. Vid uppgörandet af denna öfversigt har icke nog
varsamhet iakttagits. Af en jämförelse med de svenska förhållandena
finner man lätt, att en del försteningar måste vara antingen oriktigt
bestämda eller förlagda till en oriktig plats i lagerserien.
Efter redogörelsen för etagerna följer en skildring af de tillsam
mans med dem som täcken, gångar eller större massiv uppträdande
»eruptiverna» och deras förekomstsätt. De förändringar som de lag
rade bärgarterna undergått i närheteten af dessa eruptiver beskrifvas,
och en kraftig gensaga inlägges mot Keilhaus åsigt, enligt hvilken
dessa senare skulle vara förändrade lagrade bärgarter. Såsom särskidt
anmärkningsvärd frambålles »Drammensgfaniten», som nu bildar ett
underlag, en »fot», för de siluriska lagren, men dock skall vara yngre.
Detta bevisas därmed, att den sänder gångar in i silurlagren, och att
dessa lager vid gränsen äro på ett eller annat sätt förändrade.
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
