Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUST. STJERNSTRÖM.
hvarje annan. Han är ock satt till att straffa illgärningsmän, att freda
och främja de goda. Han bör veta att förskaffa sig sitt folks fulla
och sanna kärlek samt omgifva sig med trogne och vise rådgifvare.
Då konungens pligt är att lefva dygdigt, måste han veta, hvad
dygd och odygd är. Författaren beskrifver dygden i allmänhet såsom
»fager beskaffenhet hos människan till hennes håg, vilja och åthäfvor,
huru hon må väl och förståndigt lefva». Han redogör därefter för de
särskilda dygderna, af hvilka de s. k. gudliga, tro, hopp och kärlek
sättas främst. Bland alla dygder äro dock de fyra s. k. hufvuddyg
derna, klokhet, fasthet (»huxens starkleker»), hofsamhet och rättvisa, de
som utgöra det väsentligen dygdiga hos människan, ty »den som ej
har dessa dygder, har ingen dygd fullkomligt». En konungs förnäm
sta dygd är klokhet, som yttrar sig på trenne olika sätt: han skall
förstå att vara en verklig konung, ej konung blott till namnet, hans
herradöme och konungsliga makt skola vara naturliga, hans makt får
ej förbytas eller yttra sig i röfvares och rånares gärningar. Den ko
nung, som står efter sina undersåters egendom liknar mera en röfvare
än en konung. Sådana furstar få merändels ett olyckligt slut och skil
jas med sorg och skam från sin makt, ty det är Guds rättvisa dom, att
Alt thet man medh syndom få
Thet skal medh sorghom förgå.
I sammanhang härmed anför författaren den på flere ställen i eu
ropeiska literaturen återkommande sägnen om en höfding, som till straff
för sin girighet och orättrådighet förtärdes af möss.
En konung skall vidare vara rättvis såväl i sina domar som i sina
gärningar. Han skall vara rättvis i »lag och laga domar» samt rättvist
fördela hvad hvar och en tillkommer, ehvad det är fråga om dom eller
andra förhållanden, så att de dygdige och rättrådige få frid och ära,
ogärningsmän åter, såsom deras brott förtjänar, skam och förderf. Sam
hället förliknas vid människokroppen, som styres af hjärtat och hufvu
det. Om hufvudet är »helbregda utan last och lyte», så lefver kroppen
väl. På samma sätt kan ett samhälles inbyggare lefva i säkerhet, om
de hafva en rättvis och till sitt förstånd helbregda konung och höfding.
En konung skall ock vara stadig i ord och rådplägningar, ej lofva
hvad han ej förmår eller ämnar hålla, likaledes stadig och trofast i sin
vänskap samt frikostig mot sina vänner, till sinnet ödmjuk; han bör
vara måttlig i mat och dryck.
454
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
