Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P
. T. CL EVE.
Med år 1878 erhölls ett nytt uppslag i ytterjorclarnas historia.
Amerikanske kemisten och mineralogen Lawrence Smith hade uti mi
neralet samarskit från Nord Carolina funnit en, som han trodde, ny
metalloxid närmast ceroxidcn, i detta mineral ej svår att iakttaga, eme
dan råämnet innehåller endast spår af erbinjord. Han benämde denna
oxids metalliska radikal mosandrum. Kort därpå uppgaf Marignac,
att denna metalloxid motsvarade Mosanders tredje jordart (egentligen
Mosanders erbinjord, eller, då detta namn var gifvet åt den röda
jorden med dess karakteristiska spektrum) terbinjorden.
Efter tvänne års ihärdiga arbeten hade det verkligen lyckats Ma
rignac att genom partiela fällningar med oxalsyra afskilja ur fraktio
nerna mellan erbin- och ytterjorden det ämne, hvars gula färg redan
1842 väckt Scheerers uppmärksamhet. Oxiden var gul, dess salter voro
färglösa, och dess sulfat gaf med kaliumsulfat ett svårlösligt dubbelsalt
alldeles som Mosanders erbinjord. Därtill kom, att Marignac funnit det
myrsyrade saltet ganska svårlösligt och i detta fall närmast liknande
cer-, lantan- och didymsalterna, som enligt Cleves undersökningar äro
svårlösliga i motsats till de lättlösliga yttrium- och erbiumsalterna.
Terbinjordens molekylarvigt var ungefär 115. Att denna jordart und
gått Bahr och Bunsen samt Cleve och Höglund, berodde sannolikt därpå,
att dess svårlösliga kaliumdubbelsulfat utfallit jämte didym, då de af
lägsnade den senare ur ytterjorden.
Såsom nyss är nämdt, motsvarar i själfva verket den af Marignac
undersökta oxiden i mycket Mosanders tredje jordart, men en vigtig
skilnad finnes, som gör troligt, att den ej var därmed identisk. Denna
Mosanders jordart har nämligen af alla ytterjordarna de svagaste ba
sis k a egenskaperna, under det däremot Marignacs terbinjord är en vida
starkare bas än den röda erbinjorden. Därtill kommer, att enligt Mosan
der hydratet uti luften genom syreabsorption färgas gult, hvilket med
bestämdhet häntyder på närvaron af ceroxidulhydrat. Snarare kunde man
tro, att Mosanders jordart utgjordes af ytterbin, skandin, ceroxid o. s. v.
Vare sig härmed huru som hälst, den gula jordarten uti ytterjorden
var genom Marignacs undersökning fullt karakteriserad och har erhållit
det Mosanderska namnet terbinjord.
Bn annan gul jordart, som hade en molekylarvigt nära erbiums,
hade Marignac vid samma tillfälle iakttagit, och den torde utan tvifvel
vara den sedermera af Soeet som x betecknade, af Cleve holmium
oxid benämda, ej ännu i ens approximativt rent tillstånd bekant.
516
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
