Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SVENSKA ELEMENTARLÄROVERKENS SENASTE ÖDEN.
Skolstadgan af den 14 aug. 1856 sökte gå riksdagens uttalade
önskningar till mötes. Bildningens fullständighet var tydligen det mål,
som skulle vinnas, dock så, att det tillfälle att förvärfva fullständig
bildning, som skolan erbjöd, kunde af lärjungarne begagnas efter olika
smak. Ty valfrihet medgafs lärjungarne i fråga om språk i stor ut
sträckning. På reallinien var franskan obligatorisk, men mellan tyskan
och engelskan var valet fritt. På latinlinien gafs frihet att välja mellan
franska och tyska, hvarjämte grekiskan ej var obligatorisk. På detta sätt
uppkommo minst sju olika linier. 1 praxis visade sig snart omöjligheten
att med tillgängliga lärarkrafter så, som sig borde, sköta alla de sär
skilda linierna, och redan 1857 måste genom ett kungligt cirkulär jämk
ningar göras i stadgans föreskrifter.
En annan olägenhet, som icke lika hastigt lät känna sig, var läro
kursernas utvidgning, hvilken var så mycket betänkligare, som skol
tiden minskades till 9 år. Visserligen ökades den årliga lärotiden från
32 veckor, eller rättare 30, om man frånräknar påskledigheten, till 36
d. v. s. med 6 veckor, men denna tillökning var ej tillräcklig att mot
väga faran af kursernas utsträckning. Det var uppenbart, att man
stälde alt för höga fordringar på lärjungarne, isynnerhet som ämnenas
ordningsföljd var mindre väl beräknad. I andra klassen inträdde
franska språket, hvilket således blef det första af de främmande. För
en dylik anordning kunde helt visst teoretiska skäl anföras, ehuru den
äfven principielt sedt hade sina betänkligheter, men säkert är, att den
praktiskt ingalunda lät försvara sig. Tillräckliga lärarkrafter för ända
målsenlig undervisning i detta språk saknades nämligen. Äfven i detta
afseende visade sig således stadgan i tillämpningen ohållbar. I tredje
klassen inträdde latin och tyska, i fjärde grekiska eller engelska. Huru
svårt det skulle vara för den unge skolgossen att tillgodogöra sig un
dervisningen i dessa många tätt på hvarandra följande språk, är lätt
att fatta för hvar och en, som ser skolan och dess verksamhet från er
farenhetens synpunkt.
Det nya systemet blef snart föremål för anmärkningar. Om öfver
ansträngning af lärjungarne hade redan efter 1849 talats, och Rikets
Ständer synas nu hafva gifvit ett slags bekräftelse åt talet härom genom
sin skrifvelse af den 27 januari 1858. I denna anhöllo de, atr, innan
den läsordning, som den nya stadgan innehölle, till fullo tillämpades,
stadgan måtte, sedan den undergått behöHig granskning af en komité,
sammansatt af erfarne vetenskaps- och skolman, så förändras, att dels
629
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
