Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Epigr. XII 18.
2 Mommsen i Ephemeris epigraphica, 111 4 p. 319—333
Nordisk tidslirift. 1880.
4(J
NYARE POMPEJANSKA STUDIER.
sval eller solbaddet på Forum alt för hett, tyckas kasta på land- och
småstadslifvets behag, ej leda till någon praktisk påföljd. Cicero sager
i sitt andra tal om den agrariska lagen helt oförtäckt, att Roma är en
ful och illa bygd stad med för höga hus och för trånga gator. Han
drcfs i landsflykt och var borta några månader. Hvad Rorna är skönt!
utropar han i det tal, som han vid sin återkomst höll till folket. Som
ståthållare i Cilicien, en gång ett konungarike, skrifver han till sin be
gåfvade och lättsinnige vän Marcus Cælius Rufus förtviflade bref, däri
han råder honom att aldrig lemna Roma: urhem, urhem, mi Rufe, cole
et in hac luce vive/ luvenalis, som i sin tredje satir låter en viss Um
bricius så ordrikt beskrifva Tiberstadens faror och obehag, isynnerhet
för den fattige, som prisar det svala Palestrina, det skuggiga Bolsena,
det enkla Gabii och Tivolis tinnar på den branta klippan, som utropar
att det dock är något att i hvilken vrå af verlden som hälst hafva
gjort sig till herre öfver en enda ödla, unius sese dominum fecisse la
certce, luvenalis stannar dock i Roma och fattigdomen. Martialis fram
ställer honom, huru han irrar omkring i det larmande Subara, huru han
nötande Avertinus’ stenläggning och tröttad af Cælius’ och Cæliolus’
sluttningar springer omkring på morgonuppvaktningar hos de store h
Och dock rör sig under den första kejsartiden ett nytt och rikt
lif i den föraktade landsorten. Den allmänna freden efter slaget vid
Actium hade kommit en mängd mindre städer, ibland dem Pompeii
att hastigt uppblomstra; där hade bildat sig ett rikt borgerskap, som
ej kände någon lust att flytta till Roma och beträda den befor
dringsbana, som deras riddarecensus kunnat öppna för dem, utan in
skränkte sin ärelystnad till sitt eget samhälles kommunalembeten, och
till dess bästa utvecklade en frikostighet, som gränsar till det otroliga.
De två stora inskrifterna från Ostia, som omtala Publius Lucilius Gama
las utmärkelser och välgerningar mot sitt samhälle 2, aflägga verkligen
lysande vitnesbörd om en dylik municipalstormans rikedom och vilja
att gagna sin stad. Han hade ej mottagit den af samhället anslagna
summan för festspelens hållande, men det oaktadt gifvit dyrbara spel
och gladiatorsfäktningar; han hade två gånger inbjudit alla sina med
borgare till festmåltider; han hade en annan gång bespisat dem i två
hundra sjutton matsalar; han hade på sin bekostnad låtit stenlägga en
hel gata; han hade likaledes på sin bekostnad reparerat eller restan-
649
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
