Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Xordisk tidskrift. 1881. 14
arbeten inom elektricitetsläran.
rare skadliga än befordrande en sund vetenskaplig utveckling. Huru
oriktigt än ett dylikt uttalande synes anmälaren, då ju de första stegen
på en bana alltid måste vara mer eller mindre osäkra, i den andra
upplagan af nämda arbete är äfven det skarpa omdömet utelemnadt,
och huru stora framsteg än gjorts under det sista årtiondet, måste dock
af alla erkännas, att mycket återstår för att elektricitetens teori skall kunna
jämföras t. ex. med gravitationens eller ljusets, och möjligt är att härför
århundraden komma att tagas i anspråk.
I planen för denna öfversigt ingår ingalunda att redogöra för Edlund’s
elektriska teori, ännu mindre för de elektriska teoriernas historia. För att
sätta det följande i en klarare dager, är dock nödvändigt att med några
ord beröra de elektriska teoriernas ställning i denna stund. Redan tidigt
hade inom elektriciteten tvänne skolor gjort sig gällande; den ena antog
blott ett elektriskt ämne och identifierade till och med längre fram detta
med ljusetern, den andra utgick från tvänne fluida. Så länge den sta
tiska elektriciteten spelade hufvudrollen, läto båda teorierna lika lätt an
vända sig, om ock den dualistiska principen altmer vann insteg och slut
ligen så godt som ensam begagnades. För de galvaniska fenomenen blef
detta sistnämda åskådningssätt äfvenledes i början bestämmande, i det att
Fechner och W. Weber adopterade detsamma för sina vigtiga arbeten.
De förestälde sig härvid, att uti den elektriska strömmen tvänne ström
mar i motsatta riktningar förefunnos, den ena utaf så kallad positiv elek
tricitet, den andra af negativ. Carl Neumann sökte undanskaffa det mot
bjudande uti förutsättandet af tvänne strömmar genom att göra det ena,
det negativa, orörligt förenadt ined materien och låta det positiva för
flyttas i strömmens riktning. Slutligen har författaren till de uppsatser,
som stå i spetsen för denna anmälan, försökt att fullkomligt utesluta det
negativa elementet och identifiera det positiva med ljusetern, att således
återgå till den gamla unitariska teorien.
Vissa hjälpantaganden hade likväl behöft tilläggas till de inom den
statiska elektriciteten tillräckliga. Särskildt hade kraften mellan eter
partiklarna måst sättas beroende icke blott af afståndet dem emellan, utan
ock af deras relativa rörelser. Så t. ex. antogs repulsionskraften mellan
tvänne eterpartiklar,’ som voro försatta i stark rörelse mot hvarandra, icke
uppgå till lika stort belopp, som fallet varit, om de uti hvila befunnit sig
på samma afstånd. Redan C. Neumann antog, att detta berodde därpå att
en viss tid åtgick för kraftens fortplantning eller, för att bibehålla nyss
anförda exempel, att den eterpartikel, som närmade sig den andra, ej
ögonblickligt hann blifva till fullo utsatt för den större repulsionskraft,
som på det mindre afståndet borde föreflnnas, utan att det åtgick en viss
tid, innan kraftenHiann antaga sin slutliga styrka. Edlund, som på själf-
kommit till samma slutsats, gaf åt denna den själfklara for
men, f att »alt hvad som försiggår eller sker i den yttre naturen erfordrar
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
