Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIENS SAGOR PÅ VANDRING I VERLDEN.
samt att hon där, påverkad af Juda-legenden, med sina egna försmält
dennes mera ideella drag; och att hon därpå i sin nya gestalt genom
det byzantinska riket, öfver Konstantinopel, funnit väg till Europa.
I alla tidigare europeiska bearbetningar återfinnes nämligen ej
blott Salomo-legendens idé om en Herrans ängel, som för att föröd
mjuka en furstes högmod antager hans skepnad och sätter sig på hans
tron, utan också, hvad denna saknar, den indiska sagans berättelse om
en jagt i skogen, hvarunder den falske kungen sätter sig upp på den
andres häst och i spetsen för hans följe, utan att vara igenkänd, rider
åter till palatset. Men tillika inträder nu också ett nytt ethiskt mo
ment, som visar att vår saga åter tagit intryck af nya åskådningssätt:
den kristna lärans grundtanke, försoning genom ånger, har satt sin
stämpel på hennes drag; ty nu återfår ej mer fursten, åtminstone ej
omedelbart, sin tron genom list eller yttre bistånd, utan genom sin
egen sedliga förvandling, genom att ångrande förödmjuka sig inför den
Högste. Att börja med får visserligen en munk, hvilken sålunda indi
rekt öfvertagit den indiska rådgifvarens roll, förmedla den angrandes
igenkännelse; men småningom afträder han dock från scenen, och
samvetets ånger blir den ende medlaren.
Vid hvilken tid den långväga sagan nådde Europas gränser är
ovisst. En af de. äldsta europeiska bearbetningar är utan tvifvel den,
söm finnes upptagen i den bekanta latinska samling af berättelser och
legender, hvilken bär namnet af Gesta Romanorum, och som troligen
framträdde mot slutet af det 13:de seklet. Där lyder berättelsen i
korthet sålunda:
Kejsar Jovinianus (ett fingeradt namn) var en mäktig furste. Då
han en dag kastat sig på sitt hviloläger, svalde hans själ af otrolig
stolthet, och han sade i sitt hjärta: »Fins väl någon annan Gud än
jag själf?» Följande dag drog han, likt Mukunda i den indiska fabeln,
ut på jagt; men då han därunder, plågad af dagens glöd, svalkade
sina lemmar i ett bad, kom en annan man, som antagit hans egen
gestalt och åtbörder, klädde sig i hans drägt, satte sig upp på hans
häst och red som kejsare i spetsen för hans följe, som intet anade,
tillbaks till palatset.
Då Jovinianus uppsteg ur vattnet och hvarken fann sina kläder
eller sitt följe, blef han högligen förvånad och bedröfvad. Men erin
rande sig, att en af hans krigare, hvilken han själf nyligen upphöjt,
bodde i närheten, ilade han dit och klappade på. Krigaren frågade
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
