Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VART NYASTE DRAMA.
Men hon var af familj, hon stöttes ej bort, utan skandalen doldes
och professorskan tog hand om sin syster. Och nu är Lisen en half
fjoskig gumma, som går i hushållet, som alltid är uttröttad, beklagar
sig men endast öfver, hur det bränner i hennes hufvud är
barnsligt rädd för systern, som hon fruktar, och afskyr människorna,
som gjort henne så mycket ondt. Där hon stökar omkring i huset,
förskrämd och gömmande sin lilla knähund, som har ingen annan vän
än henne, är hon en löjlig person, som jollrar om smörbakelser och
som har en hvardagsmänniskas alla små egendomligheter, som är litet
hvass ibland, såsom då hon ställer in blommorna, som äro farliga
för hufvudet, till sin syster, »hon tål nog vid dem», men som är
innerligt hjartegod och deltagande mot dem, som visa henne vänlighet.
Hon vill ge Olof sylt, när han sörjer, »sylt brukar vara mycket
bra, när man är ledsen» och hon är färdig att gråta, när hon hör
att han är olycklig, han också: »Var inte så ledsen, då blir moster
Lisen också ledsen».
Sitt lifs sorg tyckes hon för öfrigt ha glömt. Minnet däraf
flammar upp, då Valborg, träffad af samma öde, möter blott hårda
hjärtan.
I tekniskt afseende står Dömd öfver dess författarinnas föregående
arbeten. Det är mera genomarbetadt, ehuru ändå långt ifrån tillräckligt.
Det har många longörer och tal om1 samma sak återkommer gång på
gång. Afsidesrepliker borde kunnat undvikas, så ock monologerna,
hvilka visserligen äro korta men i dess ställe så många fler.
Samtalet löper i allmänhet ganska lätt, men ibland komma
teaterfraser fram, bilder och ord, som varit förträffligt på sin plats i
en »faiseurs» arbete, men som här verka störande, ty man fordrar
ju mera af de unga krafter, som nu träda fram med en större upp
gift än hvad teaterförfattaren förr satt sig före. Och det ideliga
jägtandet efter kvickheter som ibland blef rent af pinsamt i för
fattarinnans förra arbeten i synnerhet i Småstadslif är här nära
nog borta.
Dömd har rönt stor framgång och stycket förtjänar alt erkännande
såsom ett godt arbete.
Med epitetet »märkligt» kan stycket likväl svårligen betecknas,
ty det innehåller intet nytt och ger ej det minsta nya uppslag
eller visar hän till någon ny synpunkt. Men det är ett kraftigt rop
på rättvisa för den bedragna, och som ett ärligt arbete är det förtjänt
af all aktning minst sagdt. Och i vår unga, framåtsträfvande
literatur är Dömd en insats, hvars värde ej bör förbises för dess
bristers skull.
Georg Nordensvan.
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
