Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och resultatet blef sålunda:
VALFRID VASENIUS.
tid, hvari skalden lefde. Den, liksom Freses hela skaldskap, beteck
nar en afgjord brytning uti tidsmedvetandet.
Det karolinska tidehvarfvets mest utmärkande drag i andligt af
seende var den obetingade vördnaden för auktoriteten. För upprätt
hållande af denna vördnad räckte den andliga och den verldsliga mak
ten broderligen hvarandra handen. Den enväldige konungen drog om
sorg om lärans renhet, och den allherskande ortodoxa kyrkan sörjde
för att undersåtarne lärde sig tillbörlig vördnad för monarken. Dahl
stjerna uttalar tidens program i sin bekanta sonett öfver evangeliet
om skattepenningen. Först skulle man vörda Gud och
Sen fordras ock af oss, så stora som de smärre,
Att vi med tro och blod de Gud till Gudar satt,
Uppvakta, vörda, ge pligt, lydno, tjänst och skatt.;
Om vi undslippa sko’ det som är mycket värre.
Gif Gud din själ och gif din kung gods, lif och blod;
Gif Gud och kung hvar sitt si så får fanen intet.
Efter Karl XILs död blir förhållandet ett annat. Undersåten för
bytes till medborgare, han har äfven annat att göra än ge de jordiske
»gudarne» sin »pligt, lydno, tjänst och skatt». Han begär att kungen
skall främja folkets bästa, han söker sitt nöje i friheten, han begriper
att bondens arbete också har sitt värde. Och på samma gång reser
individen sig mot den allrådande kyrkan, träder i personlig beröring
med sin Gud, kritiserar sin själasörjare och fordrar af honom att han
skall lefva som han lärer, att äfven han ej blott bör få »lydno, tjänst
och skatt», utan har skyldigheter att fylla mot sin hjord.
Därmed får också individen en annan betydelse än förr; han »förer
sitt eget regemente», hans hjärta blir ett konungarike, där strider kunna
föras, hvilka likaväl som bataljerna vid Narva och Pultava ge skalden
ämnen till skildring.
Det är i denna nya verld det adertonde århundradets skalder och
tänkare röra sig. Individen sätter sitt eget jag, sitt förnuft eller sin
känsla, djärft mot alt det bestående, kritiserar det, dömer och för
kastar hvad som ej stämmer öfverens med det »upplysta» förnuftet
eller den ur »naturen» stammande känslan.
öfvergången från den ena af dessa verldsåskådningar till den andra
sker naturligtvis icke med ett slag. Spår till subjektivism finnes nog
Gif Gud ditt hjarta, gif konungenom din tro;
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
