Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. AF GEIJERSTAM OCH JONAS LIE.
Familjen paa Grilje, et Interieur fra Firtiaarene af JONAS LIE. Kjöbenhavn.
Gyldendalske Boghandels Forlag 1883.
Fattigt folk, berättelser af GUSTAF AF GEIJERSTAM. Stockholm. Wilhelm
Bille 1884.
Då G. af Geijerstam i fjor med sin berättelse »En parentes» satt den
iakttagande allmänhetens tålamod på ett synnerligen svårt prof, uttalade vi
uti dessa blad ett varningens ord till den unge diktaren. Vi bådo honom,
äfven med anledning af A. Strindbergs då nyss utkomna nya dikthäfte,
att än en gång besinna de nya literära principernas verkliga halt och
värde, och vi förknippade med denna varning en erinran om Jonas Lie,
hvilken, redan en aktad författare, innan den nya rörelsen sett dagen,
icke hållit sig för god att i rätta stycken lära af de unga. »Kunde det
ej gå an», sade vi, »att de unga också i något ville taga en lärdom af
de gamla»?
Sedan denna fråga nedskrefs, hafva både Jonas Lie och Geijerstam
utsändt nya böcker, och båda hafva, efter dessa böcker att döma, fort
gått på ett sätt, som är högst påaktansvärdt. Jonas Lie har icke stannat
på den punkt, han i »Livsslaven» nått, utan trängt än djupare in i kon
sten att osökt, enkelt och sant, och dock med starka reflexer ur sitt eget
inre, återgifva verkligheten, och Geijerstam har, vid återgifvandet af samma
verklighet, visat, att han kan, där han så vill fastän han ännu ej alltid
vill det —, i en annan dager än hittills se, uppfatta och återgifva äfven
hennes upprörande och vämjeliga sidor. Han har sålunda, äfven om han
måhända ej märkt vår fråga, i viss mån besvarat henne, i det han tagit
intryck, om ej af de gamla, så dock tydligen af hvad just dessa hålla
för rätt och tillbörligt. Hvarken Lie eller Geijerstam är väl ännu vid
målet för sin konst, ty oändliga möjligheter stå ju städse för den äkta
ingifvelsen öppna, men båda hafva tydligare än förut fixerat sin riktning,
och båda hafva framlagt verk, som i och för sig äro intressanta.
För att först vända oss till Geijerstam, så uppsöker han ännu med
förkärlek hemska och våldsamma eller åtminstone djupt vemodiga före
teelser och lägger sig vinn om att genom en kraftig skildring så att
säga pressa dessa inpå läsaren. Att han härvid afser något mer än blotta
skakningen, vilja vi gärna tro, ehuru vi på samma gång måste framhålla,
att han dock ej alltid vinner det. Sant är och det erkännandet vilja
vi här främst af alt gifva honom att han efter ingen af skildringarna
i detta häfte lemnar läsaren i en så oklar och otillfredsstäld stämning som
efter de flesta i föregående samling vi erinra blott om «En parentes»,
»Helg», Ett feriebesök» och »En episod ur ’en idyll på landet’» —, men
döljas kan å andra sidan ändå icke, att man under stundom, särdeles
när man läser »Ute i skären» och »Ensam i Stockholm» stöter på än ett
än ett annat, som förefaller något konstrueradt och afsigtligt, och som
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
