Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. DJURKLOU, SAGOR OCH ÄFVENTYR.
Aktningen för sagans lokalton eger Djurklou också i fullt mått.
Och numera torde man allmänt vara ense om, att de anletsdrag sagan
’ DO
egde, då man fann henne i den och den byn eller gården, dem bör hon
ock få behålla, ’så att den språkliga formen så nära som möjligt bevaras
i samma skick som man fått den från förtäljaren. Ty bakom denna
form bör man kunna skåda honom själf, eller åtminstone bytypen eller
landskapstypen. Svårare är att enas om det rätta tillvägagåendet vid
dessa lokala små diktverks offentliggörande, på det ett helt folk i skilda
samhällsklasser och med olika förutsättningar för och förmåga att upp
fatta må kunna tillegna sig dem. Man har länge famlat efter metoden
och experimenterat. Vi skola nu endast fästa oss vid hvad i våra
dagar försökts. Det är att antingen anföra sagan på det landsmål,
hvarpå hon upptecknats, eller ock att på den så vidt möjligt ordagranna
uppteckningen kalkera en återgifning på riksspråk. En sådan fram
stående sagoförtäljare som Bondeson har försökt såväl det ena som
det andra i sina »Halländska sagor» och i sina »Svenska sagor»
och så vidt vi veta stannat vid det senare alternativet. Ur den syn
punkten, att sagan i framtiden kan bli ett bildningselement för alla,
så att hon i en djupare och vidsträcktare mening skulle bli återigen
menige mans egendom, är detta förfaringssätt säkert lämpligast, hvar
emot det förra naturligtvis bevarar sagan i hela hennes realism och
gör henne särdeles smaklig och angenäm för den som känner eller
O DO
läser dialekten utan svårighet.
I de trettio sagor, 25 nerkiska och 5 vermländska, som friherre
Djurklou under ofvanstående rubrik publicerat, är dialekten troget be
varad. Det är och förblir hans oomtvistliga förtjänst att redan i början
af sitt framträdande hafva förfäktat landsmålets rätt. Han känner
också nerkiskan i grund och botten som ingen annan, och man möter
i dessa sagor så fina ordskiftningar och en mängd af dessa träffande
uttryck, som endast folket hittat upp. Kort och godt: språket är öfver
alt äkta folkligt, ingenstädes såras ögat eller örat af en »gjord» vänd
ning eller ett krystadt talesätt.
Därtill kommer en verklig skaldenaturs helgjutna uppfattning,
hvarigenom sagan lar genomskinlighet, blir till en klar bild för fanta
sien. Det fins ingenting styckadt och osammanhängande. När han,
såsom särskildt i t. ex. »Gubben å gumma, söm gjole arbetsbyte» eller
»Den listige drängen», sammanför spridda drag, som vi hört i andra
sagor, sker det så att alt sammansmälter och blir till ett helt. Och
där han ansett sig böra förse framställningen med en spets sker detta
också med takt och fyndighet. Ty Djurklon är som man torde på
minna sig en stilist af rang och ypperliga skildringar ha flutit ur hans
penna. Vi erinra oss sådana saker som historien om en skjutsfärd
492
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
