- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1885 /
251

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅGAN OM NY RÄTTEGÅNGSORDNING I SVERIGE.
skriftlig sakjraiuställuiitg (species facti) en anordning, hvarigenom
jämväl ät domstolens ledamöter beredes en öfversigt öfver de väsentliga
tvistepunkterna —, hvilken framställning sedan granskas af motpartens
sakförare. Härefter tillkommer det den förstnämde sakföraren att — med
öfvertagande af den förcdragningsskyldighet, som för närvarande åligger
domstolsledamot, muntligen föredraga målet inför domstolen, därvid
vederpartens sakförare eger rätt att göra sina anmärkningar. Sedan
genom en sådan kontradiktorisk förhandling trygghet vunnits, att sakens
verkliga sammanhang fullständigt och riktigt framlagts för domstolen,
kan den vidare muntliga förhandlingen (pläderingen) mellan sakförarne,
utvecklingen af målets faktiska och rättsliga synpunkter, fortgå, där
vid domstolen, då parternas ställföreträdare äro fullt hemmastadda i
sakens alla detaljer, med fidl kraft kan utöfva sin proccssledandc verk
samhet till utredningens fullständigande.
Sakföraretvånget har emellertid icke ens i öfverrätt ansetts kunna
med strängaste följdriktighet genomföras. Det är endast för be
styret med sakframställningcn samt målets muntliga föredragning inför
öfverrättcn, som auktoriserade sakförare måste anlitas, hvarjämtc eljest
vid muntligt förhör eller förhandling därstädes annan än auktoriserad
sakförare ej får användas, parterna dock obetaget att därvid själfva
föra sin talan. Vadeinlagan och genmälet därå eger däremot parten
efter behag ombestyra, likasom han i fråga om preliminärförhand
lingen och därvid tillåtna skriftliga framställningar har sin frihet där
utinnan.
I de vädjade brottmålen har det icke ansetts nödigt eller lämpligt
att ovilkorligen föreskrifva utarbetandet af en skriftlig sakframställning.
Endast där sakens vidlyftighet eller invecklade beskaffenhet påkallar
det, bör rättens ordförande därom förordna efter samråd med »referen
ten», x hvilken har att granska redogörelsen i nödiga delar. Denna kan
ock här affattas i enklare form och stundom inskränkas till vissa delar
af målet, sauat eger ej samma betydelse ocli bindande verkan, som i
tvistemålen. Föredragningen skall i regeln fullgöras af den funktionär,
som utöfvar åklagarebefattningen vid öfverrättcn, hofrättsåklagaren, och
blott i vissa fall, där endast enskilda parter föra talan, behöfver sådan
part på egen bekostnad skalla föredragande sakförare. I öfrigt är sak
föraretvånget här af enahanda omfattning som i tvistemålen. Med
hänsyn härtill, och då staten alltid har att sörja för biträde åt häktade
1 Se nedan s. 254.
251

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:23:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1885/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free