Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNE CHARLOTTE EDGREN, HUR MAN GÖR GODT.
Men, invänder man med rätta, detta beror på de båda ämnenas
art. Herrskapet Bark utgjorde så godt som hufvudpersonerna i det
stycke, där de togo del, och om detta skulle göra afsedd verkan, så
måste förhållandet dem emellan vara skildradt genomträngande och
djupt. I »Hur man gör godt» däremot gör det mindre, att de upp
trädande äro skizzerade, inplacerade hvar i sitt fack. Där är ju ten
densen det första och det sista, handlingen är uppstäld endast och
allenast för tendensens skull, grupperad omkring denne. Karakters
teckningen är af vida underordnad betydelse, och det är ej perso
nerna själfva utan de åsigter de representera, som upptagit författa
rinnans och upptaga läsarnes tankar.
Det är intressant att se, med hvilken smidighet fru Edgren fogat
sig i denna synpunkt af stycket, hvilken betydligt afviker från hennes
vanliga sätt att ställa fram karakterer för oss.
Det är nu snart nog två år sedan fru Edgren lät oss läsa något
nytt originalarbete. Tredje delen af »Ur lifvet» utkom till julen 1883.
»Hur man gör godt» tillhör, det märkes väl, ej samma skede af för
fattarinnans utveckling som hennes noveller ur lifvet. Hon sigtar
högre nu. Huruvida detta är till fördel eller ej för hennes produk
tioner, därom gifva olika uppfattningar olika utlåtanden.
Hon är ej längre nöjd med att skärskåda ett förhållande från
olika sidor, lägga fram skäl för och emot en fråga och sedan kasta
den ifrån sig utan att åtminstone direkt taga parti för den ena
eller för den andra parten. I »Sanna kvinnor» och ännu mera i »Hur
man gör godt» talar hon ut sin åsigt så klart och bestämdt, att ingen
kan taga miste, och skarpt för att hon må bli hörd. Och den åsigten
är i det senare stycket tillspetsad nog för att böra väcka meningsut
byten och göra uppseende.
Det är åsigterna om rätt och orätt, som gifvit stycket dess inne
håll, och om detta sätt att göra godt, som mindre afser att af
hjälpa en nöd än att freda eget samvete eller ännu hällre få något
att skryta med inför andra eller inför sig själf— och göra lifvet gladt
och behagligt för en själf.
Man gör godt så som alla dessa bazardamer, »stora dockor med
klädningar från mamsell Lundin», hvilka tala om huru den som sig
förnedrar skall varda upphöjd och som därför ställa sig bakom disken,
klädda i maskeradkostymer som söka att öfverbjuda hvarandra i
koketteri för att få in stora summor en verklig fåfängans marknad,
där lättsinnet triumferar och där skvaller, kurtis och förtal mår väl
och trifves ypperligt.
Eller gör man godt så som kapten Wulf, den allvarlige mannen,
lian som står högt öfver societetens dagsländor och som är typen för
den rättrådige kapitalisten, han som genast, då han hör att någon af
hans nnderlydandes familjer lider brist, vill afhjälpa det, och som ej
443
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
