- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1885 /
447

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNE CHARLOTTE EDGREN, HUR MAN GÖR GODT.
mycken njutningslystnad kastade sig in uti, ej var annat än ett skim
rande skal, Blanka är ej mera den samma som hon varit. Var fattig
domen, som hon säger till sin moder, förslöande, så har rikedomen
ej förmått göra henne själfvisk och inbilsk, längre än för en tid. Och
det är det skedet som nu är öfver.
Hon ser sin första upptäckt såsom en olycka. Hvarför kunde hon
ej få lefva i ro, höljd i rikedom, hvarför förbittra sitt lif genom tan
kar på elände och skam? Hon är ännu den Blanka, som Wulf vill
bädda in i siden och gömma högt öfver massornas verld, hvars miss
ljud ej bör nå till henne, hon som vill glömma livad hennes barndom
lärt henne om lifvets skuggsidor.
Men så kommer vetskapen om det olika öde som beredts Svea,
hennes syster, jämfördt med det, som slumpen och själfviska menni
skors nycker gifvit åt henne själf. Detta är verldens åsigt om hvad
rätt är, detta att en fader, som kastar bort sina barn, skall vara aktad
och ärad och kallas en verklig riddersman, detta är jämnlikhet, att
den rike mannen lockar den fattiga flickan med penningar och bär
sitt hufvud lika högt för det och ej blyges en gång, då han får
veta, att hans för detta älskarinna är syster till hans fästmö! Det är
otacksamhet, de fattiga visa, då de ej vilja »tacka Gud och de högre
klasserna för deras godhet», och det är välgörenhet, detta sätt att
yfvas för sig själf och andra med det goda man gör.
Beröringen med den kalla, hårda verkligheten låter Blanka växa
ut från dam till kvinna, från en varelse, skapad till att göra en man
lycklig, att hängifva sig helt åt honom såsom »en stackars lydig,
kufvad hustru» till den själfständiga kvinnan, som är för medveten
och för stark att krypa och som ser en lifsgärning framför sig, som
föraktar, hvad verlden kallar välgerningar, och som hällre än att göra
godt vill göra rätt emot alla. Ty gjorde samhället en hvar rätt, klädde
vi af oss vår egoism och lärde oss att lefva för andra och ej ha nog
af att tro och tala om att vi så göra, då vore mycket här i verlden
annorlunda, oeh då blefve ej bitterheten och afvogheten mellan de
styrande och de styrde så stor som den nu är.
Så framträder, enligt undertecknads uppfattning, åskådningssättet
och grundtankarna i »Hur man gör godt» och hos de personligheter,
som där blifvit framstälda. Det är ensidigt, altsamman. Låt vara,
det är just afsigten att verka genom skärpa i målningen, genom att
skoningslöst utelemna hvarje mildrande förklaring och låta gisslet
falla med möjligast största kraft. Men det hela verkar som ofvan är
sagdt, en smula som effektsökeri, detta trots den verkligt ädla ten
densen.
447

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:23:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1885/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free