Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ÅSKAN OCH NORRSKENET.
skenen och de jordmagnetiska fenomenen vittnande, förhållanden, hvilka
varit kända sedan mer än ett århundrade.
De trakter af jorden, i hvilka de elektriska strömmarne företrädes
vis nedgå till jordytan, växla naturligtvis oupphörligen med förändrin
garna i de nedre luftlagrens fuktighetsförhållanden. Men emedan luften
vid högre latituder året om, med undantag af högsommaren, är nästan
mättad med fuktighet, kunna vi anse den relativa fuktigheten i medel
tal vara lika stor på alla orter i dessa trakter, och då härtill kommer
att denna fuktighet är högst betydlig, måste luftens eget lednings
motstånd därstädes vara särdeles litet. Vi kunna då utan svårighet
inse, att det område, hvarest de elektriska strömmarne företrädesvis
böra nedgå, måste utgöras af ett ringformigt bälte, det s. k. norrskens
bältet, omkring den magnetiska polen. Ty om luftens eget motstånd
är litet, behöfver tensionen i de högre luftlagren ej vara större än
detta ringa motstånd för att strömmen skall i inklinationsnålens rikt
ning nedgå till jorden, eftersom i denna riktning intet nytt motstånd
tillkommer af jordens unipolärt inducerande verkan. I själfva magne
tiska polen är visserligen motståndet minst, emedan vägen ned till
jorden, såsom varande lodrät, här är mindre än på andra ställen rundt
omkring. Men eftersom strömmen nedgår, så snart tensionen förmår
öfvervinna det motstånd, som är i dess väg, kan ju detta och bör äfven
i allmänhet ega rum för ett motstånd, som är större än det minsta,
d. v. s. strömmen bör gå ned redan innan den kommer till magnetiska
polen. Om åter så är förhållandet, inses utan vidare, att tensionen i
de högre luftlagren måste minskas i mån af urladdningen, och att så
ledes den elektricitet, som på väg till magnetiska polen ej hunnit
urladdas, vid sin ankomst till denna pol måste hafva en mycket ringa
tension och följaktligen de strömmar, som nedgå i eller närmast intill
magnetiska polen, i allmänhet vara ytterst svaga.
På grund af hvad man känner om jordmagnetiska kraftens inten
sitet i olika delar af det arktiska området, måste man vidare antaga,
att det ringformiga norrskensbältet icke kan liafva en exakt cirkulär
form, utan snarare bör närma sig en ellips med storaxeln gående
både genom den magnetiska och den astronomiska polen. En följd
häraf är dels att det plan, som går genom jordens medelpunkt, obser
vationsorten och högsta punkten på den synliga norrskensbågen, i all
mänhet icke sammanfaller med magnetiska meridianen, utan afviker
därifrån olika mycket alt efter ortens läge, dels ock att detta plan icke
523
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
