Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk tidskrift. 1885. 39
OM TIDSFÖULOPPET VID PROCESSER I NERVSYSTEMET.
vetna impulserna, ega således dessa medel förmågan att försätta nerven
i tillstånd af verksamhet, att, som man säger, reta honom. Det häraf
framkallade verksamhets- eller retningstillståndet, hvars natur och väsen
ännu äro långt ifrån utredda, fortplantas sedan genom nerven fram till
muskeln och ger där upphof till en formförändring, en ryckning. I
nyss anförda försök är det sålunda det längs nerven från det retade
stället till muskeln fortiedda retningstillståndet, som framkallat muskel
ryckningen.
Men för att en muskelryckning skall komma till stånd är det icke
nödvändigt, att nerven själf retas. Muskeln kan nämligen bringas till
sammandragning, om något af de nyss nämda retmedlen tillföres honom.
En mängd omsorgsfulla och noggranna försök hafva stält det utom
alt tvifvel, att muskeln är själfständigt retbar, utan att nervinfiytande
därvid behöfver göra sig gällande.
Innan vi kunna bestämma den hastighet, hvarrned ett retnings
tillstånd fortledes i rörelsenerverna vi skola för korthets skull kalla
denna nervledningens luistighet böra vi förut besvara denna fråga:
om en muskel omedelbart retas med t. ex. elektricitet, förgår då någon
mätbar tid emellan retningsögonblicket och början af muskelryckningen,
och huru lång är denna tid? Det var också detta spörsmål, som
Helmholtz vid sina banbrytande undersökningar först företog sig att
utreda.
Härvid använde han tvänne principielt olika metoder; af dessa
skola vi här endast hålla oss till den ena, den grafiska, hvilken i sina
hufvuddrag tillämpats af alla forskare, som efter honom egnat sina
arbeten åt frågan om tidsförloppet vid processer i nervsystemet. Det
är därför så mycket nödvändigare, att vi genast" från början göra oss
förtrogne med denna metod, åtminstone i dess vigtigaste punkter.
Tre år, innan Helmholtz’ undersökning delgafs den lärda verlden,
hade Ludwig infört metoden att på en med likformig hastighet, lång
samt kringvriden cylinder låta i djurkroppen försiggående processer
uppteckna sig själfva. Poiseuille hade bestämt storleken af blodets
tryck genom att hos ett lefvande djur ställa en pulsåder i förening
med en kvicksilfver-tryckmätare (manometer): af blodtrycket drefs då
kvicksilfret i manometerns fria skänkel upp till en viss punkt; men
det blef icke stående där, utan det steg och sjönk oupphörligt, sålunda
tillkännagifvande, att blodtrycket i pulsådrorna icke var oföränderligt
utan oafbrutet växlade. För att komma till en närmare kunskap om
573
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
