Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett votum i frågan om "classicitetens förfall," af Prof. Joh. Gust. Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 08
Joh. Gust. Ek.
sådant sätt träder philologien i jemnbredd och vexelverkan
med de öfriga vetenskaperna och är i stånd att vara lika
exact som någon af dem. Den har, äfven den; sin apparat,
hvarigenom den constaterar sina uppgifter — den apparaten
är i vidsträcktare mening literaturen, den äldre och den nyare,
i inskränktare mening handskrifterna; och till att deraf göra ett
riktigt bruk fordras säker hand och säkert öga, lika mycket
som någonsin till de andra vetenskapernas practiska rön.
Cri-tiken är vårt microscop; synonymiken vår atomvigt. — Med
principatet är det visserligen slut och må gerna vara det;
ty de öfriga vetenskaperna behöfva numera i sjelfva verket
vida mindre philologien, än philologien behöfver dem.
Endast såsom förskola gör philologien dem något gagn; deremot
behöfver hon sjelf, äfven i sin mest utbildade form,
esomoftast från dem hemta ljus öfver sina egna dunklare
områden. Julius Sillig har i öfver 20 års tid arbetat på att
gifva oss en förbättrad text till Plinii Historia Naturalis, men
äfven nu, när texten väl är färdig, återstår dock för arbetets
rätta tydning mycket, hvarom samtidens Zoologer och
Botanister måste rådfrågas. Med upplysningar om de respective
(äldre) vetenskapernas äldre historia kunna vi visserligen
vara till återtjenst. Men dessa upplysningar hafva de till
så stor del, som de kunna sägas vara till sitt verkliga
innehåll kända och oomtvistade, redan gjort sig till godo; och
det är mestadels mindre betydande enskiltheter, i afseende på
hvilka vi skulle kunna gå dem tillhanda med en ny belysning.
Må således philologien endast anses lika berättigad med
hvarje annan kunskapsart. Vi önska icke mer. Må den
studeras och det rätt grundligt för sin egen skull, såsom
vetenskapen om forntidens tankelif, derföre att detta
tankelif utgör en vigtig, integrerande del i hela
menniskoslägtets utvecklingshistoria. Och af ett förgånget folks inre lif
äro de förhandenvarande monumenterna utaf dess
konst-och skriftställareverksamhet den enda, men trogna
afspeg-lingen. Äfven med språket till material voro de gamle
konstnärer. Derföre sysselsätta vi oss så gerna med deras språk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
