Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med den sednare icke blott förstå ordformer, stilistiska
vändningar och versfötter, utån fastmera Sjelfva de plastiska drag
tankarna burit i det ögonblick då de framföddes ur
konstnärens phantasie — alla de sjelfnödvändiga former, vid hvilka
skaldens tankeämnen, för detta särskildta dikttillfälle,
natur-enligt blifvit bundna, och inom hvilka dessa endast rätt kunna
vara sig Sjelfva. Kjellander kunde väl icke sjunka ned till
den uppfattning af sagospelet, som tror sig meddela läsaren
diktens kärna i en allegoriserande förteckning öfver de
uppträdande personerna. Tvärtom har Kjellander ställt sig i strid
med detta slag af allegoriserande tolkning hvilken vi sett vara
så dödande för all poesi. ”Ynglingen [Kjellander], säger O.
(Tillegnan sid. 7), ville icke medgifva denna tydning.” Hvad
mera är, Kjellander förklarar sig (sid. 33) alldeles bestämdt
deremot, att ”personer, händelser, handlingar tagas för en
blott och bart allegorisk föreställning af särskilta böjelser och
begär, tankar, känslor o. s. v.” Så länge han är intagen
af denna lifliga känsla utaf sagospelets hela värde, kan ingen
mera träffande och kraftigare, än han, uttala den yttre
verldens förhållande till den inre, det enskildta lifvets till det
gemensamma. Då heter det (sid. 33—34): ”Ett inre lif gifves
i verkligheten och i poesien blott i vexelverkan med en sann,
lefvande, yttre verld, såsom dess fasta grund och botten...
Det yttre är likasom själ och kropp, hvilka innerligen
sammanhänga och inbördes bero utaf hvarandra så, att de icke
kunna bestå söndrade. Men just derför är dm ena icke blott
dm andras resultat; just för det är deras samband så fast,
emedan de ha, jemte det gemensamma, hvar sitt enskilta
lif, som aldrig kan gå opp uti och sammanfalla med den
andras. Sålunda är Astolf visserligen i allmänhet
mennisko-hjertats representant, men har tillika sin bestående
lynnes-och sinnesart, sina särskilta förhållanden; hvarförutan han
vore en tom skuggbild, icke en verklig, hvilken allena kan
representera.” Det är endast i sin nitälskan emot den
osmakligaste arten af allegoriserandet Kjellander har för sig fulla
betydelsen af de tankar, han här uttalar. 1 det föregående,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
